enligtvirta

Det kanske låter konstigt, men jag är så glad, för jag är lite skadad. Jo, jag gjorde mina nattlöpningar, mötte Spora vid färjan vid 4.25 tiden, lade mig igen hemma, väcktes av Edit som undrade vad Björnligan är för djur... Vad månne?! Sen lite ostsmörgås och till en isig och snöig, men solig fotbollsplan. Maiju kom och vi lyckades komma på hur man öppnar Landroverns fastfrusna baklucka. Man lite tryckar här och där och så går den upp. Sedan trädde testspelare Emelie, ÅU spelarna Maja, Sofia och Olivia in på planen och ÅU spelare Spora kom springande lite sent, för hon hade ju varit hemma och ätit...

 

Jag njöt igen av att vandra omkring där och se träningen utvecklas. Sen, då jag inte riktigt kunde hålla mig, utan jag ville visa för Emelie hur man tar sig förbi PK-35s högerback, som om jag skulle klara det egentligen, då hände det. 120kg gubbe slant, eftersom joggingskorna jag fått av Bosse är bra, men inte utrustade med dubbar, eller isspikar, och jag landade rakt på höger knä, samt magen och ansiktet dunsade hela vägen in i konstgräset, som ju i sin tur var täckt av snö, men en liten ishinna under... Detta som ett litet tips till dem som anser att nyårsfyrverkerier är bra att använda skattepengar till. Glasögonen blev där liggande, medan jag, ävenså liggande på mage, fortsatte att förklara för Emelie hur hon skulle göra sitt ryck och slå inlägget. Emelie nickade. Huruvida hon log vet jag inte eftersom jag ju inte hade glasögonen på näsan.

 

En oerhörd smärta spred sig från knäskålen. Jag blev yr och illamående, men visade så klart ingenting, så är jag uppfostrad, olikt den där franske fotbollstränaren som får ett pappersflygplan i huvet och närmast avlider. Just nu är knät stort, värker och smärtan går både neråt, längs smalbenet och uppåt längs lårmuskeln. Fru Kickan får reda på detta när/om hon läser denna text. Jag har ont och det känns så bra! Precis så här minns jag min ungdom och den tiden då jag var vältränad och stark!

 

Jag kan citera en elev som i går kväll mailade in sin uppsats till mig: "Jag är mycket lycklig just nu. Det är för att jag är klar med uppsatsen, det har varit mycket jobbigt. Jag har aldrig skrivit mera än på den senaste
tiden, jag har frusit mycket pga allt stilla sittande men sånt är livet. I övrigt tycker jag att det har varit en ganska så lärorik uppgift, den är kanske lite stor tycker jag men asså det går." Jag delar elevens känslor, men istället för att ha skrivit färdigt en uppsats beror det på att jag har ont, som jag bara hade förr i tiden. Dessutom har vi fått lite öppning på värvningsfronten.