Som det här blev passar inte rubriken jag hade tänkt mig

Denna tisdag borde egentligen kunna ha massvis med rubriker och fast alla passar, så blir det fel att välja just en. Dagens rubriker kunde se ut ungefär så här:
 
"Edits första skoljulfest": Jo, i dag var det Julfest för Strandnäs skolas lågstadieklasser. Edit uppträdde bland de andra ettorna och sade bland annat Blinka lilla stjärna där på japanska. Jag tyckte hon var bäst förstås... Fru Kickan irriterar sig oerhört på alla de skrikande barnen i publiken. Pärla var med och hon skrek inte alls, men det fanns onekligen sådana som gjorde det. Själv har jag under alla mina år på barnens julfester lärt mig att inte irriteras så fasligt, men i dag fanns där en Pappa i publiken som envisades med att högljutt sjunga med i sångerna. Det tycker jag att borde straffas på något vis. Han sjöng bra i och för sig, men ändå.
 
"Lärarlaget sopade mattan med niorna": Jag behövde inte spela i dag. Jag tog min vana roll som assistent och delade ut västar, samt sade små oneliners vid vår bytesbänk. Som vanligt spelade niorna bra. Lärarna i sin tur använde sin livserfarenhet och backade hem i rätt ögonblick, samt öste framåt då niorna blev kisnödiga. 5-2 till oss. Ida F hade i matchen före med ett hattrick säkrat de kvinnliga lärarnas 3-1 seger i dammatchen. Rufus spelade hyfsat för niorna och meddelade efteråt till mig att om jag hade varit med hade vi fått pisk, eller var det mig personligen han menade månne?
 
"Dagen då det brast". En dag har eleverna kvar att få till den där julfesten. Desperationen lyser i någras ögon. Det fysiska och psykiska illamåendet ökar och på samma gång splittras grupper, vänskaper prövas, tårar rinner och balalajkan spelar medan marken skälver. Även jag själv tog till orda och för första gången på många år skällde jag helt på allvar ut delar av etablissemanget. Det har tagit tills nu att reda ut vad som sades och varför och jag tror att vi har nått en jesuitlösning. Det kommer att funka i morgon, kanske med en sen kvällsträning som grädden på moset. Och sen på torsdag ska de kunna leverera. Hoppas så i alla fall.
 
"Jag är tandborstningsskadad": I dag har jag då varit till den där tandläkaren. Jag skulle komma tillbaka om två år sade hon och jag undrade om kl. 16.50 gick bra också då... I övrigt har jag skamlöst goda tänder vad jag förstod, fast jag är tandborstningsskadad efter att i unga år ha gnuggat för hårt. Undra på, då jag trodde att tandköttet skulle blöda för att det skulle vara nåt värt... Sen sade hon också att jag genom att slipa bort tandsten "kommer att få en helt ny upplevelse av min mun". Jag kan knappt bärga mig att få reda på vad den upplevelsen består av...
 
"Det lovas igen": Agenten till den andra spelaren vi har väntat att få presentera har mailat mig och berättat att hon fått spelarens undertecknade kontrakt och att jag får det så fort hon (agenten) kommit hem. Hon berättade dock inte var hon är och när hon är hemma. Nå, ÅUs matchschema för försäsongen har jag kunnat publicera i alla fall och dessutom kasta ut krokar till den sista spelaren vi nu behöver finna för vår trupp av årsmodellen 2017. En ny agent dök upp i min e- postlista. "Do you want my women?" frågar killen....  Vågar man svara på sådant?
 
"Enhetlig bespisning": Till lunch åt jag skinksmörgåsar, till middag blev det ostsmörgåsar. Need to explain more?
 
"Betygsblanketter nästan gjorda": I dag på morgonen visste ännu ingen i min skola hur man skulle göra för att kolla sina egna klassers betyg. Inte heller visste någon hur man skriver ut dem. Nu lär det vara löst har man sagt och resten ska göras då bara. Nåja, en dag kvar och vi har ju inget annat att göra så... Eller hur?
"Sedan dog Ville": Det är konstigt att nyheten om Ville Lyytikäinens bortgång i går, måndag får mig så känslosam. Jag tyckte ju inte om honom faktiskt alls. Ville var arrogant, otrevlig och överdrivet självsäker. Dessutom var han språkkunnig, ihärdig och en fotbollsmänniska inifrån ut. Jag känner ingen som sysslat med finländsk fotboll som inte haft att göra med Ville. Jag känner heller ingen som haft med honom att göra som inte grälat med honom. Nu är han borta och därmed också barndomens "Poika" ur Tikkurilan Maali TV-reklamerna. Må hans själ förbarmas för vad hans kropp gjort. Men fotboll, det var det Ville levde för och igenom. 49 år blev han.
"Så mycket annat": Jag tror den rubriken beskriver sig självt.
 
Jag väntar lite här uppe i kväll ännu ifall något jag kan göra skulle komma in. En välsignad natt önskas alla levande!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0