enligtvirta

En hel massa människor säger "God fortsättning på julen" i dag. Egentligen är det ju i dag vi ska säga God Jul, eftersom det är i dag vi firar vår frälsares födelsedag enligt beslut från Romerskt Kejserligt håll. Enligt 1800-talstradition har vi även hos oss firat en nordisk julafton i går inklusive död grisrumpa, plastgran, öl, choklad och en hel massa julklappar.

 

Mina äldre barn lär ska fira en blandning av nordisk och anglosaxisk/kalifornisk jul där borta i USA. Vi har kommunicerat över Facebookchatten och vad jag förstår är allt bra där. Deras julklappar får de, förutom Linda som får eller har fått dem redan nu på plats, här hos oss efter nyår då de är tillbaka. Edit 7 år är helt lycksalig och har fått massvis med julklappar som hon är överlycklig åt. Jag undrar om inte det populäraste just nu i alla fall är Play Station 4 och spelet "Just Dance" som innebär att kameror (trygghets?) installeras och miljoner sladdar kopplas så att man inte vet ut eller in. Sen ska ansikten läsas in, kroppar ska registreras och till slut dansar Edit och de som valts att dansa med henne. Kameran läser av allt och ger poäng så att en soffkudde precis för en stund sedan valdes som vinnare i dansen. Bra tekniken! Så där har jag alltid sagt att jag vill ha det!

 

För egen del hade jag pliktskyldigast försökt mig på julklappar som inte skulle väcka förtret. Edit fick lite böcker och hörlurar med kattöron. Gurkan fick ett timglas, som hon tackade för genom att ge mig en bok med prosalyrik av Håkan Kulves. Hon måste ha gillat sin vinst i Åland Uniteds målkortslotteri så mycket att hon själv hade handlat en likadan bok till mig. Tack Gurkan! Till Fru Kickan gav jag en par saxar, lite strumpor och en t skjorta med fräck text samt  en bok om vänlighet. Även andra närvarande fick gåvor som jag hoppas de inte blev ledsna av.

 

Jag blir i min tur alltid helt överväldigad av att själv få någonting alls... Gurkan hade förutom lyrikboken spenderat i en helt ny potatisskalarkniv. Jag är rörd! Även de fina böckerna, strumporna och handdukarna jag fick av nära och kära gjorde mig glad och lycklig att få vara här på Jorden en stund bland just er människor.

 

Se var det ju klappen av Edit. Flickan själv sade att hon inte hade en aning om vad som fanns i paketet... Då jag öppnade det blev det en liten syndaflod inom mig. "The age of innocence. Football in the 1970s" hette den tjocka och stora boken som dök upp. Min barndom i ett band alltså. Jag känner samma kittling som då jag fick Bollis boken i fjol av mina föräldrar och boken om Litmanen till födelsedagen förra året. Jag undrar dock om inte detta till och med går ett steg över. Edit, eller får jag tro Fru Kickan har antingen väldigt medvetet eller sen med stor tur fångat min svaga punkt. Kanske de till och med älskar mig, bara så där lite och i smyg förstås, men ändå! Tack så fruktansvärt mycket!