Je suis Kurt Landauer
Jag brukar ju inte ta i så det skakar då det gäller att reagera kraftigt på politiska yttringar eller annat jordiskt. Jag tycker Timo Soini verkar vara en bra kille i sig. Jag tycker Statsminister Sipilä är lite vek på ett nästan gulligt sätt. Man ser att han inte alls fixar det där med rikspolitik trots att han steg in med fanan i topp, lite som Donald Trump, som man ju också kan tycka är så där töntigt ofarlig i sin farlighet... Jag är inte upprörd över Sebastian Tynkkynens Via Dolorosa upp för kyrktrapporna i går. Jag ser till och med lite småoroligt på utropen kring tilltaget som kommer från svenskspråkigt håll. Till och med i självaste Sverige skriver man nu om hatet mot svenskspråkiga, något jag inte själv har upplevt vid något som helst tillfälle, om vi inte räknar med vanligt gnabb och fånigheter i 11 års åldern typ...
De flesta som vill säga något konstruktivt konstaterar att Tynkkynen och Sannfinländarna i allmänhet är outbildade och inte känner till historia eller nåt annat heller för den delen. Jag säger dock att vi ska minnas att Tynkkynen och hela det finländska folket de facto är skolade av något som rankas som ett av världens mest framstående skolsystem. Precis som de snusförnuftiga feministiska tyckarna konstaterar att de som tycker annat "borde läsa på lite" verkar det som om det är så lätt att avfärda idioti med "okunskap". Det kan förvisso hända att en del sådan grasserar på olika håll, men att skylla på sådant när man går så på pottan gällande finess som till exempel just Tynkkynens gäng gjorde i går är nog att inte ta problemet på allvar. De flesta vet nog väldigt väl hur vår historia hänger samman, samt att vi svenskspråkiga finländare är fosterländska. Däremot finns det alltid poäng att vinna genom att skapa "vi" och "de", samt få "dem" att reagera hysteriskt. Lite som då man retar sin lillebror för att det är roligt då han blir arg och sparkar i väggen. man vinner ett litet övertag till nästa gång på det sättet.
Jag är övertygad om att många tyskar tyckte att Hess och Göring var riktigt trevliga gubbar egentligen, men då det nu var så att "extraordinära tider kräver extraordinära åtgärder", what can you do... Judarna var det väl inget fel på... Egentligen... Men då de hade en så stor makt över den internationella ekonomin. Dessutom verkade det ju gå lite hand i hand med han den där Stalins bygge av Sovjetunionen och ja... De fanns ju liksom överallt där icke judar liksom förtrycktes på nåt sätt som han den där Göbbels uttryckte så bra. Vi vet hur det gick inte sant? Jo, Tynkkynen med, för han har gått finländsk grundskola, folkskola kan han bara stava till för han har knappast levt under den tiden...
I filmer, som den här "dokumentären" från 1940 gavs det tyska folket upplysning och utbildning i vad det judiska folket var för ena. Även kosher slakt blev man bekant med i samma veva, samt att Charlie Chaplin skulle vara judisk, något som var nytt även för honom. Kommunist hade man ju hört, men judisk? Mamma Chaplin hade tydligen oanade anor.
Jag är övertygad om att det bland det tyska folket fanns en majoritet som inte hade något som helst emot judar egentligen. De bara såg saker hända och gjorde som man oftast gör. Man anpassar sig. Jag är även säker på att många som kunde räkna sig som judar helt struntade i sitt ursprung, sina släkttraditioner och allt sådant samt gladeligen levde på som tyskar, eftersom detta ju var deras land och deras hem. Skulle det hela inte ha blivit så fruktansvärt politiserat polariserat skulle det aldrig ha blivit så som det blev. Vi lever i tron att alla slukades. Så var det så klart inte. Även "mäktiga institutioner" höll fast vid sin övertygelse under Det Tredje Rikets tid.
Jag tänker till exempel på Bayern München. FC Bayerns långvarige ordförande Kurt Landauer, som efter att 1934 tvingas gå i landsflykt då hans klubb klassificerats som judeklubb och tvingades byta styrelse, hyllas ännu i dag som en stor hjälte i den världsberömda klubben. Berättelser om hur klubbens spelare gömde undan pokaler och silver som enligt order skulle tillfalla staten som bidrag till krigsinsatserna kan läsas i annalerna. Spelare uttalade sig offentligt hånande mot NSDAP och deras "babymarscher" utan att bli straffade, eftersom man inte vågade gå på ansedda Münchencelebriteter så som fotbollsspelare. Landauer tillbringade större delar av 1930-talet samt krigsåren i Schweiz för att sedan återkomma till Bayern München 1951.
Bilden är från en spelfilm som illustrerar det berömda tillfället från 1943 då spelarna i Bayern München applåderar Landauer på läktaren efter en vänskapsmatch mot Schweiz landslag. Ett på den tiden oerhört politiskt tilltag. Landauer var Jude och ett av Tysklands främsta lag applåderar honom offentligt.
Nåja. Till slut vill jag tillägga att Tynkkynen egentligen vill att svenska ska vara ett frivilligt språk i skolorna, så som finska är här på Åland. Det är metoden jag vill komma åt med dessa exempel. Saken kan väl diskuteras vettigt, på både svenska och finska tycker jag som nu råkar kunna båda.
Kommentarer
Trackback
