enligtvirta

Då var firmafesten klar då. Som det brukar gå de gånger jag får mig att delta kom jag hem klockan 5 och hade det varit sommar hade det alltså varit ljust. Nu är det inte sommar och då var det således mörkt och mina kläder skyddades av Åland Uniteds vinterjacka som tog emot kebabsåsen som droppade från, ja varifrån det nu droppade då jag gick i natten ätandes just kebab, eftersom de hade slut(!) på hamburgare...

 

Festen var väldigt lyckad och rolig, som det brukar vara då dessa underbara människor samlas. Marie och Måns vägrade ge upp planktävlingen fast domare-Madde förklarade att man kunde stiga upp från golvet och att tävlingen var slut massor med gånger. Skoldirektören och jag diskuterade vid minst två tillfällen filosofin bakom att tömma blåsan och hur den ändrats under åren samt de personliga skillnaderna vi har i vårt sätt att se, samt utföra fenomenet. Vi hade samma tempo och därför kom det sig vid flere tillfällen att vi tog upp diskussionen. Kollegan T vek könsorgan av näsdukar, kollegan C sprang och sökte efter lammkött och gamle chefen G meddelade på sms att han spelar innebandy på tisdag. Han undrade bara om det var med eller utan gips som gäller.

 

Så blev jag premierad också. Utan att jag hade haft en enda tanke på det visade det sig att jag tydligen verkat förtjänstfullt inom kommunförvaltningen i 20 år och därmed skulle få pris och blommor. Det fick jag. Nånslags medalj stack de in i min kavaj, en liten box med en mindre medalj och ett stort diplom, samt ett gäng blommor som faktiskt finns i vårt kök nu, för de kom hem utan att bli uppätna, fick jag och det hela blev nästan lite högtidligt. Som jag sade i tacktalet som inte ens Rektor Granberg kunde hindra mig att hålla är risken stor att jag finns kvar på den här arbetsplatsen i 20 år till, eftersom någon annan knappast ändå vill ha mig. Danne Sundman betraktade det hela med stora ögon och jag hoppas han förstår vad det är han leder, samt att han gillade maten förstås...