enligtvirta

Det finns en skillnad mellan vänner och bekanta. Det finns också en skillnad mellan vänner och kompisar. Sällan kallar väl "vanliga människor" sina kolleger för vänner. Sättet som vi jobbar på inom fotbollen och varför inte i andra sammanhang med gör ibland gränserna väldigt suddiga. Jag skulle säga att jag är välsignad med oerhört många bekanta. Flere av dessa bekanta kvalar in som kompisar. De som jag kan kalla vänner har dock oftast blivit det på grund av att vi på något sätt börjat som kolleger.

 

Jag kan förstås nämna skolkompisar som Stanley, Jouni, Markku osv (ingen mer nämnd, ingen glömd). Ingen av dem har jag stor kontakt med i dag (eller kontakt alls), men om vi träffades skulle jag uppfatta dem som mina vänner, fast ur en annan tid.

 

Det samma gäller olika bekantskaper som ibland börjat helt fel. Jag tänker inte nämna namn, men bland människor jag i dag umgås vänskapligt med finns det en del som för inte så många år sedan aktivt ogillade mig och jag hade svårt att inte ogilla tillbaka. Det viktiga är då att kunna se saker för vad de är och finns det en minsta möjlighet att bli vän, då tar man den.

 

Kompisar, i den bemärkelsen som man brukar nämna kompisar, alltså sådana som man bjuder hem eller umgås med här och där lite när det passar. Sådana har jag ingen alls! Jag är inte så värst trevlig att umgås med egentligen tror jag och de gånger jag är i sällskap med andra privat, då är det för att de är familj, eller någon familjemedlems kompisar. Att någon skulle komma bara för att hälsa på mig händer inte utan att det finns någon "vettig orsak".

 

Via skolan har jag självklart förvärvat många vänner. Dessa finns där och vi pratar om allt mellan himmel och jord, så länge vi är på jobb. Numera har facebook gjort att man finner dessa människor också under andra tider av dygnet. Jag kunde kalla dessa för ett angenämt tillskott i kontaktnätet. Facebook har förvisso gjort att många gamla bekanta kommer i dagen också och det känns som om vi vore vänner då vi är i kontakt, väl så.

 

Mitt fotbollsliv har gjort mig väldigt exponerad för nära och intima förhållanden, främst med andra män. Då jag spelade var lagkamraterna en slags familj och det liknade lite en skolklass eller ett lärarkollegium. Vi pratade och höll ihop medan vi var på jobb. Senare är kontakten sporadisk. Vänskaplig, mer med vissa mindre med vissa och det är aldrig svårt att prata då man träffar nån. Väldigt sällan tar man dock kontakt om man inte har orsak.

 

Som tränare får man ett ännu intimare förhållande med kollegerna. Jag har känt mig som en objuden familjemedlem med massor av människor. Christer Svensson, Robban Dahlin, Marianne Miettinen, Vesa Kumpula, Steve Beeks, många till.. Dessa människor levde jag tätt tätt inpå och vi liksom "gjorde allt tillsammans" utan att egentligen göra det. Alla dessa är jag ibland i kontakt med och vi är fortfarande kolleger och vänner. Det där dagliga och förtroliga som fanns då vi alltid sågs och alltid visste hur den andra hade det, det försvann dock vid "skilsmässan", det vill säga då vi slutade jobba tillsammans. Om jag vill kan jag när som helst kontakta dem, alltså dessa jag nämnde och även dem jag inte nämnt och vi har saker att prata om. Det bara inte blir av. Just nu är jag väldigt intim med Gary och Craig. Vi träffas dagligen och kommunicerar däremellan nästan varje timme. Vi är otroligt tajta helt enkelt. Jag vet att det kommer att vara så här tills någon av oss byter jobb.

 

Jag skulle vilja säga att mina två främsta vänner, utan att alls förringa dem som jag talat om här tidigare, är två herrar som jag fann just genom fotbollen. Den ena blev jag lagkamrat med i Gnistan och senare kom vi att träna ett C-juniorlag tillsammans och sedan gå skilda vägar som tränare. Privat umgicks vi extremt mycket under de vilda åren 1992-1995 typ. I dag sitter han på en av de mest hatade posterna i fotbolls Finland. Vi är sällan i kontakt, men som vän vet jag att han ger mig de svar jag förtjänar. Nu senast, fritt översatt från finskan vi av tradition alltid kommunicerar på, trots att vi båda är svenskspråkiga (jag visste inte att han var svenskspråkig under de två första åren vi spelade i samma lag...) hans svar på ett SMS jag skickade i helgen: "Ett jävla gnällande över sådant som gäller nästan 300 000 människor och är informerat för länge sedan. Du låter som Miika Juntunen.. Svordom!" Så svarar bara en vän då man ber om hjälp. Han vet att jag förstår att han inte kan hjälpa mig med den saken jag undrade.