Slaget i Tali, eller kvällen före
Just nu är vårt kök rätt kaotiskt. Då jag kom hem från träningen kom jag på att det ju är fredag. Det betyder hos oss att vår granne, som blir arg om jag berättar vad hon sade, men önskar bli kallad Gurkan, är här med sin dotter. Det i sig är inget kaos, men eftersom vi på samma gång äter middag, leker lekar med mycket saker involverade, och dessutom arbetar med hemmagjorda smycken samt följer Amigo Grande på TV krävs det en hel del Mindfullness för att hålla tankarna samlade. Det är dock inget jag klagar över, utan ett hem jag bor i och som är fyllt av liv. Ett hem jag igen återvänder till vid tvåtiden natten mot söndag. Om en par timmar bär det av till färjan och Helsingfors.
Dagens träning företogs i blåst. Kan ni tänka er att en helt vanlig gul kon (tötsä för fastländska läsare) kan flyga 10 meter om man inte har kroppskontakt med den hela vägen ner i gräset, utan liksom slänger ner den så där halvnonchalant. Craig underhöll genom att prestera en väldigt icke skandinavisk genomgång över våra fasta situationer. Den liknade i mycket de historier George Best berättar om Sir Matt Busby. Han totalsågade våra motståndare och vi hade gjort minst 5 mål på bara tre fasta situationer då han var klar. Bara att leverera i morgon då!
Maja Lyckades fånga bollarna i bollsäcken direkt ur luften då de sparkats 40 meter i luften. Dagens prestation skulle jag säga. Nu har jag i alla fall 14 bollar, samt koner med mig, så Timo Torniainen, HJKs materialare, behöver inte stressa för vår skull.
Kjelle meddelade att han kommer nästa vecka, men inte maten. Okej. Då blir det så. Kjelle själv behövs mer än maten kan jag tänka så det blir nog bra.
Då vi nämner att matchen i morgon, som för övrigt sända direkt i Ålands Radio klockan 14.00, spelas i Tali kan oinsatta läsare få sådana här associationer.
Så här såg det ut i Tali-Ihantala 1944
Så här vill vi att det ser ut i morgon.
Detta är i och för sig i Markusböle, året är 2011 och HJK är helvita. Men ÅU gör mål, på en fast situation.
En viktig person i mitt liv måste lyftas fram i detta skede. Min far Björnulf "Uffe" Virta är född i Helsingfors och var 3 år då bilden här ovan, alltså den från 1944, togs. Han har alltid varit en stolt helsingforsare, så Sibbobo han varit sedan 1975. Han och min mor brukar då vi spelar i huvudstadsregionen komma och se Åland United spela, ofta iförd supportermössa. Förra helgen var mina föräldrar i Norge för att hälsa på min Gudmor Inco och hennes familj, samt fira 17e maj. Då de kom hem var far min i kontakt och undrade var och när vi spelar i helgen. "I Tali på lördag klockan 14", meddelade jag. "Okej. Dedär.. Vem spelar ni mot då?" frågade Pappa.
För inte helt insatta vill jag berätta att den frågan inte är motiverad av en Sibbobo som är stolt Helsingforsare och följer Damernas Liga via sin son och diverse finländska medier... "Jaa.. Vem tror du spelar i Tali, PK-35 är från Vanda, Honka från Esbo, vem månne det kan vara?" frågade jag i lättsam ton. "Aah då är det Klubben", sa Farsan! Jo, rätt! "Allt ändras ju hela tiden. Jag håller ju inte reda på vart Tali hör heller. Om det är Helsingfors eller Vanda" förklarade sig Helsingforssonen som skjutsade även mig till just precis samma plats under halva 1980-talet. Är detta ett tecken på att min Far börjar bli gammal på riktigt, eller är han riktigt snabbtänkt på ett lite olyckligt sätt?
Så här ser han ut, min Far. Det är han till höger alltså
En kort bortaresa, som denna inleds med avfärd hemifrån vid 22.30 tiden. Jag hämtar upp Craig vid 22.45 och så åker vi till hamnen där Linnéa ger oss båtbiljetter. Vi lastar även bussen innan vi går ombord. Numera vill ingen bo i samma hytt som jag, om inte Kjelle eller nån styrelsemedlem åker med och det gör de ju inte.
På morgonen äter vi frukost i på färjan och så bär det av med bussen till matchorten. I morgon kommer vi tidigt fram då vi ju spelar i Tali, som är i HELSINGFORS. Omklädning, uppvärmning, match och sen tillbaka på bussen och om vi har tid till ett matställe. Om vi inte har tid äter vi nåt på bussen och åker direkt till Åbo. I Åbo hamn hoppar vi av, får nya biljetter av Linnéa och åker hem. Gary brukar vilja jobba med videoupptagningen under bussresan och ibland även hela båtresan. Olika klipp finns sedan färdigt att analysera direkt på söndag eller måndag.
Det har även varit tal om att spelarna ska kunna utvärdera matchen under hemresan, men oftast är det nog så att all energi är tömd och Viking Graces hytter fylls av mer eller mindre utmattade människor. Själv brukar jag tala i telefon om någon journalist skulle ringa och i allmänhet vara bollplank till alla som eventuellt vill prata om någonting. Ibland bara låser jag in mig i hytten och ligger avdomnad och väntar på Långnäs.. Klockan 1 är vi i Långnäs. Bussen tar oss in till Mariehamn och droppar av spelarna och tränarna nära deras hem. Själv åker Linnéa och jag in till hamnen där vi lastar av bussen och fyller våra bilar med de material vi ansvarar för separat. Sedan hemma vid lite över 2 brukar jag läsa tidningen om det kommit någon, titta i taket och gå och lägga mig. Det fanns en tid då bortamatcher kunde vara lite skoj. Nu är de bara ett sätt att ta sig till stället där vi ska spela för att vi måste. I morgon måste vi alltså vara i Tali. Wish us luck!
Nu meddelar min fru, som av nån orsak vill kallas Kickan, att min dotter Linda vill skypa från USA. Alltså hej då nu!
Kommentarer
Trackback
