Mr 100% och regnbågsflaggor

Hemma igen efter träningen. Även middag (=köttpirog) samt dusch har jag hunnit med, samt att servera rostbröd åt Edit som ser på Bolibompa då hennes mor mitt i allt åkt ut för att hjälpa i ett häststall i Hammarland. Hoppas det ger glädje och harmoni! Oj, nu kom hon hem... Schhhhh
 
Mina huvuduppgifter på dagens träning blev att dra uppvärmningen och sedan, förutom då det vanliga, att agera ytterback i det anfallande laget då vi skulle träna styrning och presspel. Jag kom att få agera både Ella Alakomi och Mari Perasto, alltså både spela höger- och vänsterback, under den cirka 30 minuter långa övningen. MItt saldo blev, 10 passningar med 100% träff. Alltså alla passningar till rätt adress. Tänk det ni. Precis som en gång under min tid i Gnistan då tränaren Timo Lounio bad en skadad spelare göra passningsstatistik för mig och för lagets playmaker. Det visade, mot alla förhandsspekulationer, att jag hade större passningssäkerhet.
 
Precis som då, på 1990-talet kan vi kanske dra slutsatserna lite längre. Jag kommer i något skede även i detta forum att filosofera lite över passningar av olika slag. Det finns sådana som går till rätt adress och så finns det sådana som hjälper mottagaren att spela vidare till rätt adress. Mina passningar var och är ofta sådana som enbart går till rätt adress. Således, i statistikens ljus kan jag kan jag i dag kalla mig Mr 100%!
Detta är en hyfsad passningsspelare
Gary var inte så värst road av min statistik. Han bad mig hjälpa honom med lösningar istället för att gå på om hur jag lyckats förstöra det laget tränade. Jag bad honom besinna sig och sade att allt vi tränade på kommer att fungera ypperligt i lördag om vi bara ligger lite närmare i början och rör oss lite tidigare. Då hade nog även jag, men den här kroppen slagit bort fler bollar. Det kommer att vara bra till helgen! Sanna mina ord.
Henne här i blåvitt imiterade jag i dag. Den andra är Juke och hon spelar numera för AIK
Sen då regnbågen. Hela Svenskfinland har i dag engagerats i diskussionen som bottnar i en Ekenässkolas beslut att inte tillåta att skolans hejarklack viftar med regnbågsflaggor under helgens Stafettkarneval. Det lite roande i sammanhanget är att hejarklackens klädsel, militäruniform, inte väckte anstöt. Nu kommer Ekenässkolan att vifta med vita flaggor, medan en stor del av alla andra uppmanade av Svenskfinlands Skolungdomsförbund kommer att köra regnbåge. Det ser ut som om även min skola kommer att vara regnbågsinspirerad, eller så lät det åtminstone i dag! Intressant att ungdomen igen börjar engagera sig kollektivt i saker!
 
Sådant i dag på jobbena mina. Om allt går som jag hoppas kommer jag i kväll att skriva åtminstone en del 1 av den utlovade del 2. Det vill säga om mina spelarår, med fokus på Åland. Om det inte går som jag planerar så lär det väl bli en annan dag...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0