Jag blev en flick-och damtränare
Då börjar kvällen igen sänka sig över Mariehamn. I natt blir det igen, för andra kvällen i rad lite ljusare då man igen tänt gatubelysningen efter en av de troligen snabbaste politiska blixtaktionerna i Ålands historia. Mörker skall med ljus bedrivas tyckte man och nu måste man spara 15000 Euro på något annat. Heja heja.
Då jag kom hem från träningen såg jag till min glädje att min fru tillverkat mat. Medan hon och Edit planterade jordgubbar och smultron på gården tillsammans med Grannfru Gurka och hennes dotter Pärla (Det finns ingen ände på önskemål om att vara med i dessa texter under pseudonym) åt jag middag med Gurkans mor, som vill kallas Pumpan.... Nog om detta nu!
Som jag tidigare nämnt håller Craig och jag i lagträningen denna vecka då Gary (och Julia) är på läger och sedan landskamp i Norge. Vi hade friställt spelarna på morgonen att förbereda sig inför kvällens lite hårdare pass. Vissa lär ha tränat själv med boll, vissa lär ha simmat, vissa kanske bara vilade. Sen på träningen var det meningen att vi skulle köra fullt med hjälp av smålagsspel. Eftersom Khym varit tvungen att åka till Skottland (passade nu då vi inte har match i helgen) och Ann-Sofi vilade bort en förkylning fick Craig själv agera målvakt. De röstresurserna han frambringar då han spelar är minst sagt enorma. Även jag sägs kunna ryta till, men detta slår mig med mer än en mullängd! Jag uppfattade att träningen gick rätt bra i sig. Eller var det bara det att den skotska svärande growlande målvaktsrösten dränkte in allt? Noora bedömde i alla fall träningen som att hon "dog lite". Det tyder på att vi kom nära målet i så fall.
Nu under kvällen har tankarna lite fladdrat kring den senaste träningen och jag försökte komma ihåg den första jag ledde. Det måste nog ha varit sommaren 1986 då jag skötte Sibbo kommuns idrottsskolor och ledde grupper i fotboll och friidrott. Visst hade jag coachat lag före det. I lågstadiet, Söderkulla skola, dit jag kom till tredje klass, deltog vi varje år i Skolmästerskapen. Vi ordnade också matcher i ishockey mot andra skolor. Jag kan faktiskt inte minnas att en enda lärare skulle ha coachat oss vid dessa tillställningar. Då jag gick på sexan vann vi Sibbo skolmästerskap i fotboll. Jag vet med säkerhet att jag var tränare för det laget. Markku var kapten eftersom han var tuffast och bäst på att slåss.
Senare då jag blev 15, 16, 17 år så där började man be mig komma och dra träningar för olika pojklag. Jag hjälpte Kalle Nyberg med ÅIFs D-juniorer under en par år. Min nuvarande svåger Vellu spelade målvakt i det laget och jag minns hur jag skule spica upp målvaktsträningen genom att be min vän Jouni, som spelat målvakt i vårt pojklag och då vid tillfälle hade flyttat till KoPSes A-juniorer att komma och hjälpa Vellu. Nåja, min coaching på den tiden var mycket en kopia av de träningar jag själv deltog i som spelare och kanske Jounis var det samma. Av någon orsak bytte Vellu snart bana och satsade helt och hållet på badminton, som han faktiskt försörjer sig och halva familjen sin med i dag. Jo, Malin halva. Syrran jobbar ju så klart och försörjer halva hon med!
I gymnasiet började en aktiv tid då jag mer eller mindre styrde över all skolidrott i Sibbo Grundskolas Högstadium och likväl Gymnasiet. Igen måste jag förundra mig över att man lät mig hålla på. Som ordförande för en fristående idrottsklubb IK49 bestämde jag, vi, vem vi nu var att klubben tar över all skolidrott. Gymnastikläraren, som var en duktig före detta landslagstränare i friidrott förpassades till att bli en lakej åt oss. Vi gav honom fullmakten att coacha skolan i... Friidrott. Då det gällde basket hade vi experter (jag hyrdes in en gång då vi spelade final i SFSI-mästerskapen med uppgift att psyka motståndarlaget Katedralskolan i Åbos tränare/lärare), likaså volleyboll. Jag skötte fotbollen. Då, under 1980 talets senare halva hade vi skollag i högstadiet (pojkar) samt gymnasiet (pojkar och flickor).
Då jag tänker efter har jag så gott som var jag än varit kommit att få ha hand om flickorna. Då, i gymnasiet var det flickornas egen idé. En dag sade man till mig att man ville ha ett flicklag i fotboll och man tänkte att jag kunde coacha dem. Ja, alltså.. Jag var ju inte på det sättet någon pianist, ni vet pianister har lycka med kvinnor sägs det, så jag antar att jag var rätt rakt på sak för att ha varit en 16 årig kille på den tiden. Resultatet blev att vi körde! I två år hade vi ett skollag för flickor i Gymnasiet. Givetvis var det säsongsbetonat, men jag gjorde det så på allvar man bara kan göra något. På nåt konstigt sätt fick jag göra precis vad jag ville i den där skolan. Jag ordnade med träningsmatcher, så att flickorna i laget skulle få möta högstadiepojkar under deras gymnastiklektioner. Jag var sjukskriven i en vecka efter en toncilloperation, men jag kom till skolan för att ordna med flickornas träning. Jag gick alltså inte på lektioner utan gick ner till planen och coachade dem som hade jumpa, individuellt i vissa fall. Herregud va jobbig jag måste ha varit.
Detta måste vara hösten 1987 eftersom min kusin Jessica (4e från vänster, nere) är med på bilden. Följande år skickade hon mig en handskriven lapp under en lektion där hon bad om förlåtelse, men hon ville inte spela mer. Bilden fick jag i veckan av Milla (till höger om Jessica)
Laget var ju kanske inte något Jogo Bonito lag, utan kanske just en bild av vad fotboll för flickor ofta var under 1980-talet. Vi kom i alla fall vidare från gruppspelet i SFSIM och lottades mot Ålands Lyceum. De anlände med flyg och jag (16 eller 17 år!!!) mötte dem med en beställd buss. Matchen gick på sandplanen bredvid skolan och vår rektor hade gett hela skolan ledigt för att kunna se mötet. Nå, på Åland spelade man tydligen lite mer organiserat för flickor på den tiden och vi fick däng. 16-0 tror jag det blev. Jag bars i alla fall i guldstol runt planen, dock inte av spelarna av vilka endel var arga. Tia (till vänster om Jessica på bilden) var i veckan i kontakt på facebook och sade att om jag skriver om detta ska jag fråga vem av åländskorna det var som trampade på hennes vrist som hon sedan haft problem med efter det. Jag själv undrar vem som kan ha spelat i Lusses lag. Finns det någon som läser detta som minns något? Och killen som coachade laget. Vem var det? Skulle jag inte veta bättre skulle jag tippa på Owe Sjöblom, men han kanske är lite för gammal. Vet/minns någon?
Hur jag än svängde mig blev det fler flickor. Jag gjorde faktiskt en sväng till Åland som vikarierande volleyboll (!) coach för högstadiets flicklag. Vi mötte faktiskt min nuvarande skola KHS i Vikingahallen. Förlust förstås, men jag kunde ju ingen volleyboll heller...
Tränaruppdragen följde på varann och så länge jag gick i skolan kunde jag bara välja och vraka. Sen, då boendet bar av till Helsingfors och då jag började spela seniorfotboll, blev det mest pojkar i några år. Men på något sätt har jag alltid hamnat till flickor och damer.
Denna utdragna historik behövs för att knyta ihop till den andra delen av beställningstexterna om min spelarkarriär. Då jag gick till Jomala IK blev jag nämligen spelande tränare och det måste liksom gå att få ihop om jag ska få sömn. Lite Gnistans C- och A-pojkar och Munksnäs Högstadieskolas flickor behövs här emellan innan Ålandsflytt börjar bli aktuellt.
Då jag tänker efter kan jag inte ha varit så jättebra på den tiden jag berättat om här. Jag var nog mest ivrig, men jag tog allt på grövsta allvar. Är det någon som har några minnen får den gärna var i kontakt och berätta, bara för att det är skoj.
Kommentarer
Postat av: Jessica
Milla tipsade mig om att det finns ett foto på oss... Jösses!! :)
Minns nog förnedringen då vi förlorade 16-0...
Men tack i alla fall för bra coaching.
Kusin Jessica
Svar:
enligtvirta.blogg.se
Postat av: tia
Jisses! Du var en duktig coach o drev oss skithårt! Faktum är att jag tack vare dessa två säsonger med gymnasielaget vet förvånansvärt mycket om fotboll.. och min vrist far fanimej 6 veckor i gips, så erkänn bara, vem var vänsterytter i Ålandslaget?
:)
Tia
Svar:
enligtvirta.blogg.se
Postat av: Milka
det var nog fina sportår och blev en hel massa minnen att gräva fram nu och då. Minns även våra sähly- och volleyboll turneringar och var det månne broilers?
Svar:
enligtvirta.blogg.se
Postat av: Milla
Alltså inte Milka :)
Svar:
enligtvirta.blogg.se
Postat av: Milla
Det var nog tider de och fina spelskjortor hade vi också :) Nej, de hörde nog verkligen inte till Stanleys vanliga ord.
Lite volleyboll och hjärnskakning minns jag med, då Tarzan var lärare.
Svar:
enligtvirta.blogg.se
Trackback
