enligtvirta

Tankar i bussen utanför Svenska Teatern.

 

Resan gick fint, som vanligt. Craig var i tid och hytten var... Hyttlik.

Frukosten avnjöts som vanligt med bacon och två smörgåsar, som alltid. Never change a winning team heter det.

 

Nu är vi i Helsingfors. Eftersom det är väldigt kort väg till Tali kommer vi att vara i god tid. Som vanligt i dessa situationer stannar bussen utanför Svenska Teatern och vi får gå omkring en stund. Gary, Craig och jag gick för att dricka kaffe, trots att vi just ätit frukost alltså. Det har liksom gått laget runt. Gary har bjudit, jag har bjudit, nu var det Craigs tud att bjuda. Självklart hittade vi då ett ställe som serverade provprodukter gratis. Alla våra fördomar om skottar besannas här. Craig hävdar att hans tur att bjuda är fixad.

 

I övrigt är stämningen avslappnad. Vädret är grått och det kan hända att vi får lite regn. Spelarna droppar in i små grupper. Vi såg Cynthia och Pille passera vid Järnvägsstationen. Tydligen anser Cynthia att hon inte hinner tilll "African food shop" som hon alltid tar sig till då vi har minst 45 minuter lös tid i Helsingfors.

 

Matchförberedelserna är liksom klara. Vi vet förutsättningarna och just nu är skedet som kräver mest tid på gång. Förflyttningen och den näst intill eviga väntan på avspark. Under årens lopp har alla utvecklat egna sätt att förbereda sig. Vissa bara sitter i sin egen värld. Vissa pratar hysteriskt med alla och skrattar högt. Vi coacher gör mest vårt och pratar med varandra mest om vi har nåt roligt att säga. Craig berättade just om polisutredningar i Skottland. Linnéa hade inte hört den legendariska youtubehitten "German Coastguard" och repliken" What are you sinking about"... Och annat smått och gått. Vi liksom låter livet hända och har våra mekanismer att koppla bort, men ha on knappen väldigt nära så vi ska kunna göra vårt jobb. Att vara påkopplad hela tiden skulle bli destruktivt.

 

Det är egentligen den enda fördelen med bortamatcher. Man lär sig vänta och att sortera tankar och känslor. Den största händelsen hittills i dag var då jag rymdes in i bussen på färjan, fast den stod parkerad väldigt nära en långtradare. Huruvida jag är en XXL eller en XL person är inte mera helt självklart.

 

Det hela är mycket "grabbigt" i en miljö med kvinnliga idrottare. Radio-Owe är med oss och kommer säkert att låta alla lyssnare få en god inblick i själva matchen från och med 14.00. I och med att han reser med oss kommer han även att ha en god bild av hur vi resonerar och kan använda detta som referens. Eller så inte. Vad vet jag om sånt...

 

Jag har med en present till systerson Isak och har förstått att vi har Åland Unitedsupportrarnas Sibbosektion, eller en del av den på plats.

 

Allt är just nu koncentrerat, förväntansfullt och alldeles alldeles... Ja, denna bild får illusterar hur tankarna går på ett ungefär innan bussen startar mot Tali, då det genast blir matchen och bara matchen: