Beställningsarbete 1-del 1- Har jag spelat fotboll själv?

Ett svar på frågan jag ställde i går gjorde gällande att åtminstone en läsare är intresserad av att läsa om då jag själv spelade. För jo, det har jag gjort. Att det är länge sedan bevisar, förutom min kroppsform, faktum att mina barn ibland frågar mig om jag har spelat själv och i vilket lag jag spelade. Lite som då Lasse Viréns son hittade ett videband med OS finalerna på 5000 och 10000 meter, ni vet, och frågade "Mamma, har Pappa varit idrottare?"... Dessutom finns det inte en enda bild på mig i matchdräkt på hela internet, märkte jag just. (Det torde dock finnas några på Lasse Virén i löpardräkt...) Det var alltså länge sedan!
 
I denna del 1 kommer jag att snabbt berätta om mina spelarår före jag flyttade till Åland. I del 2 kommer det som frågeställaren egentligen bad om, mina år i IFK Mariehamn (2 stycken) och sen kommer jag att tvinga in text också om de tre följande i JIK, samt de några matcherna som ung och lovande IFKs veteraner.
 
Men nu alltså en snabb tillbakablick på livet före 1996.
Eftersom det alltså inte finns bilder som spelare tar vi en nyare. Detta är i Tali 2011 efter vår säsongsöppning mot HJK.
Eftersom jag föddes redan 1970 och har sett fotografier av mig sparkande boll i parken som 1 åring och vet att jag lekte Beckenbauer på Mommos gård i samband med VM 1974 och i princip alltid sportade kan det för dagens unga te sig konstigt att jag var hela 9 år då jag spelade min första match. I juli 1980 blev jag inbytt för D-pojkarna i Ådalens IF då vi mötte Kuusysi i Helsinki Cup. Jag var tre år yngre än de andra och hade ombetts vara med för att de skulle ha en avbytare. Vi förlorade 16-0 och jag nickade tre gånger och fick blod i munnen. Det minns jag. Hela den hösten var jag dock med laget och spelade väl en del kan jag tänka...
 
1980- våren 1984 sparkade jag på i Södra-Sibbos stolthet på Massbyplanen och avancerade till lagkapten då jag väl fick börja spela i min egen åldersklass. Min målproduktion har aldrig varit enorm. Jag har satsat på enskilda stötar i klasform. Tex i serieöppningen för F-pojkar 1981 stötte jag in tre mål mot Itä-Hakkilan Kisa och jag har för mig att de målen blev de enda den säsongen för min del. En likadan säsongsöppning fick jag till 1993 i division 3 för Gnistan borta mot HyPS. Hattrick var det i snöstorm och jag var den ende spelaren i shorts på det isiga gruset. Det året gjorde jag faktiskt tre mål till under sommaren då tränaren Jeff Wood envisades med att spela med mig på topp halva säsongen, för att jag sprang så förfärligt och tacklade allt som rörde sig. 6 mål på en säsong är det mesta jag någonsin mäktat med.
 
Våren 1984 tog jag mod till mig och var i kontakt med HJK och deras yngre C-juniorlag vars ena spelare Kare hade varit på Massbyplanen hösten innan. Jag brukade mer eller mindre bo på fotbollsplanen och därför sköt även jag några frisparkar, samt sparkade hans storebror Jani på benen så det smällde. På nåt konstigt vis fick jag tag på deras Pappas telefonnummer och Jorma visade sig vara lagledare för Kares lag och efter en provträning där jag glidtacklade så Talis lera sprutade över min svarta träningsdräkt, som orutinerat nog var det enda jag hade att ha på mig då jag inte begrep att man duschar efter träning i Helsingfors, meddelade man mig att jag var välkommen med i laget.
 
1984-1986 var således min HJK tid. Det var även de åren jag aktivt började följa FM-serien som Veikkausliiga hette på den tiden och kom att utvecklas till en riktig HJK supporter. De åren blev framgångsrika. 1 FM guld (1985), 1 seger i en europeisk utmanarturnering i Paris våren 1985 ( Vi besegrade Sparta Rotterdam i semi- och Servette Geneve i finalen) och seger i Helsinki Cup som ett år yngre (1986) tillsammans med kval till och spel i FM-serien för B juniorer som ett år yngre samma år blev väl de största meriterna på CVt. I FM finalen 1985 i St Michel, då vi besegrade Reipas stod bla Jari Litmanen och Tommi Kautonen på motståndarsidan och jag har klara minnen av att ha sparkat Litmanen på smalbenet. Just det där försvarsspelet med glidtackliing inkluderat blev det jag behärskade bäst som fotbollsspelare. Man kan säga att i alla lag dit jag kommit utifrån har jag alltid börjat på mittfältet och sedan förr eller senare landat som höger eller vänster back. Ingen skillnad vilken sida eftersom jag är nästan lika dålig med bägge fot. Jag räckte i varje fall till för Helsingfors distriktslag i såväl C, som B juniorer, samt även som underårig i B juniorklassen, då Helsingfors gjorde sin sämsta turnering någonsin. Jo, Mika Lehkosuo spelade bland annat i det laget...
 
1987-1989 tillbringade jag i FinnPa och dess nybildade A-juniorlag. I praktiken var det vi HJK killar som inte rymdes med i det nybildade representationslaget med bas i spelare 1 år äldre, som såldes till FinnPa. Här var vi mer ett lag än utpräglade individuella virtuoser och vi bufflade oss igenom seriesystemet så att vi spelade i FM-serien vår sista säsong, dvs 1989. Så mycket mer att säga finns det inte då jag vill vara kortfattad. Jag hade blivit en extremt vältränad ytterback som var bra på att tackla och sparka samt att springa. I föreningens A-lag som i samma veva hade stigit till FM-serien medverkade jag i några träningar, samt i en försäsongsmatch.
 
Jag har aldrig spelat på huvudarenan i Hagalund. Dock på det nuvarande konstgräset som då var grus.
Då jag märkte att jag inte skulle erbjudas kontrakt i FinnPa blev det att söka nya mål för fotbollsspel. Jag hade hunnit tacka nej till ett anbud från PK-35 innan jag begav mig på provspel till nya division 2 klubben Gnistan, från Åggelby. Mitt provspel omfattade även här en träning innan man sade att jag var välkommen. Jag hade då bokstavligen sprungit ifrån alla. Man kan säga att jag var väldigt bra ända tills jag fick bollen! Det dög för Gnistan i alla fall och här började resan i division 2, ner till trean, upp igen till tvåan och sedan ända upp i Ettan med de blågula. Säsongerna 1990-1995 gick här. Igen började jag på mittfältet, faktiskt varje gång vi fick en ny tränare (hände 4 gånger), och sedan så småningom befann jag mig som ytterback, eller som den tidens kutym bjöd på, som markerande stopper!
 
Tiden i Gnistan hade format mig till den spelare jag var då jag tog Viking Line hit till Åland inför säsongen 1996. Med Owe Sjöbloms ord, då han lite lärt känna mig "Inte så jävla bra alls". "Men viktig!" passade alla på att tillägga. Jag undrar nog jag. Men med den tidens mått var jag nog rätt professionell. Dock inget alls jämför med vad jag kanske varit i dag om jag vetat det jag gör nu och om omgivningen varit den som spelare har i dag. Alla är vi barn av vår tid.
 
Då jag får tummen ur ändan kommer del 2 och den får handla om Åland. Okej så här långt?

Kommentarer
Postat av: Rösten från öster

Saknar kanske lite om den engelska drömmen i denna fotbollshistoria. Charlton?

2015-05-20 @ 11:41:33
Postat av: MV

Jag tog väl upp det för sex år sedan :-) En veckas semester i London tillsammans med Charlton Athletic... Jag kan ta en repris i nåt skede om du vill!

2015-05-20 @ 13:09:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0