Återval och feminism
Rätt god respons på beställningsarbeten vad det verkar. Det finns en del minnen att bekänna och så länge någon orkar läsa kan jag nog skriva av mig. Å andra sidan är det ju ingen skillnad om nån läser, jag kan skriva i alla fall. Få se hur många dagar jag orkar hålla upp detta nu.. Mer minnen någon annan dag!
I dag blev jag omvald. Jag vet faktiskt inte hur många år jag nu suttit som elevrådets handledare och på samma gång medlem i skolans ledningsgrupp. Elevrådet skall alltså vidtala en av skolans lärare att fungera som handledare för det kommande läsåret. I dag blev jag tillfrågad och accepterade. Jag gör helt på allvar nog mitt bästa för att det ska stå klart att man kan fråga vem som helst. Det känns lite som en case Kekkonen detta just nu... Jag kom utan problem ihåg 9 elevrådsordföranden jag tjänat "under" och då har vissa av dem suttit 2 år. Säkert har jag också i hastigheten glömt någon. Så, att elevrådshandledarnas Kekkonen, Ferguson, Lyyski etc... Det är jag.
Jag ska inte klaga dock. Elevrådet vi har i KHS har utvecklats till ett starkt demokratiskt organ och jag tycker ungdomarna är duktiga!
Sen då till Italien och den inställda cupfinalen. På lördag skal damernas Coppa Italia avgöras mellan Brescia och Tavagnacco i en direkt final. Nu har matchen avblåsts av spelarförbundet i protest mot Italienska amatörfotbollförbundets (damerna går tydligen under den avdelningen i Italien) ordförande Felice Bellolis uttalande om att inte mera slänga bort pengar på den där lesbiska högen. Den lesbiska högen han hänvisar till är alltså de italienska kvinnliga fotbollsspelarna.
Så här ser de främsta italienskorna ut inom fotbollen (= detta är Italiens landslag)
Alla begriper vi förstås att kvinnliga fotbollsspelare inte nödvändigtvis är homosexuella. Och om man är det ser jag själv förstås ingen orsak att inte satsa medel på att de ska kunna spela fotboll. Denna diskussion är ju egentligen ingen diskussion, bara töntig. Cupfinalen spelas alltså inte vad det ser ut och vi får respektera detta beslut som ju togs av dem som skulle spela. Det skapar i alla fall debatt.
Nu stiger Francesco Totti in i debatten. Han tar avstånd från Bellolis uttalande och hävdar att idrott och fotboll är lika värt för alla, män, kvinnor, flickor, pojkar samt även för alla kategorier som är funktionsnedsatta. Totti säger alltså stora och viktiga saker som garanterat för damfotbollens ställning framåt även i Azzurriland.
Nu vill jag problematisera detta, trots att jag givetvis håller med Totti. Här stiger en av vår tids, för att inte säga en av alla tiders största fotbollsspelare fram och uttalar sig om jämlikhet. Världen tiger och ingen kan för ett ögonblick ens tänka tanken att inte understöda. Det är ju Totti som pratar.
Om orden kommit från, låt oss säga Abby Wambach, då hade man så klart också hållit med. Dock hade det inte varit lika uppseendeväckande eftersom hon ju själv är en kvinnlig fotbollsspelare och så klart försvarar de sina. Just det här har jag lite konfronterats med i olika sammanhang då jag försökt diskutera med feministiska kretsar. Endel av dem jag diskuterat med anser att det är just pudelns kärna. Det som män säger anses vara viktigare. Jo, jag ser poängen! Jag undrar dock... Jag undrar. Vad är viktigare och vilket ger bättre resultat: Om en man pratar för kvinnors rätt och jämlikhet och folk lyssnar, så att man på sikt även lyssnar lika mycket på kvinnor. Eller om någon den stora massan inte lyssnar på pratar kloka saker, men inte får gehör? Jo, på lång sikt funkar det så klart att ha "de nödställda att hjälpa sig själva". Men är det inte som flyktingdebatten? Det finns ju de som vill att vi ska hjälpa flyktingarna "på plats".
Intressant diskussion tycker jag! Vad tycker ni?
Ledig eftermiddag. Gary har beställt "time to chat". Craig har modulerat fasta situationer och jag ska efter att ha pratat med Gary ta mig hem och räkna barnen. I dag torde där finnas ett. Och så Julia som skulle komma och leka. Morjens!
Kommentarer
Trackback
