Tränarbyte och Öspelsfinal
Sommaren blev en torsdag sade vi i går. En snabb blick omkring oss säger att det även var sommar på fredagen. Duktigt hett mina damer och Herrar. Dotter Linda kom förbi i går kväll och satt på garageuppfarten en stund och konstaterade att detta var lite som en vanlig dag i Kalifornien. Bra för dem då...
Vi tillbringade en hel tid utomhus hela dagen och kvällen. Huvudtränare Gary hade rått spelarna att se till att hålla vätskedepåerna laddade under dessa dagar före träningen i morgon och matchen på söndag. Jag lydde Garys råd fast jag inte är spelare och såg dessutom till att få min hud ordentligt svedd, som sig bör. Gurkan tittade hela tiden då jag visade mig väldigt bekymrat på mig och sade att jag borde dricka lite vatten. Fru-Kickan ville att jag skulle ha på mig en mössa, men jag informerade om att jag inte haft mössa sedan jag låg i militären och sätter inte heller på en någon längre tid före det blir krig. Således sov jag gott i natt och i dag går det hela i repris, tror jag.
En av de saker som fick mig bokstavligen på tårna under gårdagseftermiddagen var då jag löpte fram och tillbaka för att följa med facebookuppdateringarna från damsemifinalen i fotboll på Jersey. 2-1 till Åland slutade det hela. Flöjt och Maja fick den äran att göra de åländska målen och i dag är det ännu en Öspelsfinal. Starten för den går klockan 12.30 vår tid. Nya uppdateringar på kommande hoppas jag. Krille har handlat nya skor åt spelarna, så hemmaön har i äkta öspelsanda gjort det så svårt som möjligt för motståndare att leva lugnt. Nona har enligt tidningen hamnat i nån slags vätskebristkoma eller något. Min gissning är att Carin och Fanny startar som mittbackar.
Än en gång en bild från den där finalen 2007, Här rensar vi undan på mållinjen i samband med en hörna
För att inte bara fokusera kring min person då detta är ett lagspel kommer här även en bild av vinnarlaget från 2009. I årets upplaga finns fortfarande några kvar: Josse Danielsson, Marre Karring, Carin Ekström och tränaren Per Löfqvist är med även i dagens final på basen av en snabb titt på bilden. Kjelle stannade hemma i år vet jag... Han vaktar en hund!
En annan nyhet som nådde mig, andra kanske kände till den tidigare, var att Merilappi United har sparkat tränaren Jukka-Pekka "Juice" Poutiainen. Assisterande tränaren Jouko Liakka tar över och försöker hålla MelU i ligan.
Här var allt ännu bra. Förra våren och Merilappi United ledde Damernas Liga. Juice och mittbacken Larissa Kuikka speglar sig i framgångens sken
Lagspel, inte minst fotboll , är kända för att ha en turbulent tränarmarknad. Att tränarbyte är en kortsiktig lösning är en vanligt förekommande uttalad åsikt. Det är spelarna som spelar och en tränare kan inte göra så mycket, säger folk även. Jag säger att det hela är mer komplext än så. Själv har jag ju, som jag berättat vid ett tillfälle fått sparken och det gjorde laget gott i det skedet, närmast för att klubben kunde ändra på alla principer jag symboliserade, som visade sig rimma illa med vad som egentligen var bra för klubben. Därmed blev det den gången lättare för klubben att ändra riktning genom att ta in en ny gubbe med andra instruktioner än genom att ha mig att ändra på allt som de tidigare instruktionerna hade medfört. Så här är det ofta och i de fallen är ett tränarbyte motiverat. Tränaren själv kanske känner sig orättvist behandlad, kanske med all rätt. Tränaren offras dock för det allmänna goda som lagspel i sitt innersta syfte innebär. För spelarna symboliserar tränaren en viss kultur. Samme person kan svårligen ändra den kulturen över en natt. En start på något nytt måste innebära ett personskifte av något slag. Vad det innebär för Merilappi United kan jag inte säga. Spelarna är vana vid Juices hårda ord. Kanske man tror det blir lättare att spela ut med en annan retorik som Liakka troligen har. Kanske man tagit ner målen, från att spela om medaljer till att just stanna i Ligan?
Just det där med att assisterande coachen tar över, som först tidigare i veckan hände i VPS i Veikkausliiga och nu då i MelU. Det anses tydligen även det lite kontroversiellt. På webbforum efterlyser man den assisterandes lojalitet. Man ser tränarbytet som en symbol för ett misslyckande och anser att assisterande tränaren på samma vis bör ta sitt ansvar och gå med huvudtränaren. Jag måste igen säga att et inte riktigt är så enkelt i alla fall. Lojalitet innebär, som assisterande tränare i första hand lojalitet mot huvudtränaren och det som hans/hennes team står för. Men lojalitet innebär också trogenhet gentemot klubben och laget. Dessa tu behöver inte någonsin gå emot varandra. Som assisterande tränare säger man aldrig, eller sällan sina egna åsikter offentligt. Dessa ventileras med huvudtränaren, eller med någon ur tränarteamet eller klubbledningen. Man gör allt för att laget och klubben ska må bra sett till målsättningarna, men det är huvudtränaren som bestämmer alla ramarna. I Merilappi kanske Liakka nu egentligen kommer att ha samma budskap som Poutiainen, men genom att ändra på några rutiner och övningar, samt eventuellt ta ut laget på ett lite annat sätt kan han få till en helt ny verklighetskänsla för laget. På kort sikt brukar detta märkas positivt. I förlängningen är det nog ändå spelarnas egen kapacitet som utgör ödet. Därmed kommer Merilappi att spela i nedre slutserien detta år, tror jag.
Eftersom detta i mycket är ett biktforum kan jag ju avslöja för dem som inte visste att även jag en gång mitt i säsongen tagit över huvudtränarskapet. Detta skedde i IFK Mariehamns damer 2006. Jag hävdar med handen på hjärtat att det som då skedde, skedde i bästa välmening, trots att det inte såg ut så för flere inblandade. Om någon vill kan jag återkomma till det, men då får ni säga till!
Nu smörjer de solkräm här.... Det har jag inte heller gjort i fredstid.... Min Fars öga opereras i dag. Mina tankar är med honom och en förhoppning att se honom på läktaren i Myrbacka på söndag lever!
Kommentarer
Trackback
