Man eller mus?!

I går skrev jag om förlåtelse och nåd. Jag står fast vid detta! Det gäller i första hand människor som inser att de har något att bli förlåtna för. Ibland måste folk dock tydligt visas att det de sysslar med inte är okej. På jobbet som lärare brukar jag köra med förstagångsförbrytare enligt "ingen behöver veta modellen". Det vill säga, hör jag aldrig mera om ärendet, då hör de inte heller om det och allt är lugnt. Det är så klart viktigt att då vara tydlig och även visa att det faktiskt är lugnt i så fall. Knacka i trä, men det funkar rätt bra, oftast och hittills.
 
Ibland händer det att folk får löpa fritt utan att någon säger till dem. Då förlorar man slaget i längden. Chelsea FC var tydliga att markera mot sina egna fans då några puckon slängde ut en mörkhyad parisare ur metron. Klubben steg in och markerade, väl så. Vad vi än säger om FIFA, UEFA osv så har de ibland visat prov på nolltolerans. Kroatien kommer att spela landskamper för tomma läktare efter att hakkors synts i publiken. I längden blir allas verksamhet mera trovärdig om man klart och tydligt signalerar på detta sätt. Så klart är alla problem inte ur världen med dessa, men åtminstone har man varit tydlig och man vet i alla fall i teorin vad som gäller.
 
Nu gäller det då för Timo Soini att stå upp! Hans parti, trots att jag ju inte är för partipolitik i sig, men någon linje måste man i varje fall ha då man leder en grupp, låter sina fascistsympatisörer löpa fritt och säga vad som helst utan att tysta dem. Tyvärr blir det då svårare och svårare att, som jag brukar försöka, särskilja dem som en svans som egentligen inte representerar det som den stora mängden finländare som röstar på Sannfinländarna gör. Hittills har Timo inte gjort ett dyft för att säga ifrån, åtminstone så vi vet om det. Nu är läget att göra det! Annars kommer han själv att förknippas med de nazistiska och ultranationalistiska uttalanden hans partikamrater häver ur sig. Vad har jag med det att göra? Jo, han är min utrikesminister och här går min gräns! Att vara i regeringsposition är ingen dans på rosor. Egentligen var ju detta det vi pratat om så länge. Hur de småningom måste rensa ur för att alls kunna verka. Nu måste Timo göra det. Annars tror jag inte mer att Timo är en bra karl, vilket jag nog trott, fast jag inte delar hans åsikter. Kom igen Timo. Eller är det svårt för en Millwallsupporter att bli rumsren?
Det du gör i dag kan bli riktgivande för det folk du säger dig representera. Gör rätt Timo- ut med skiten!
 
Åtminstone spelarna i Åland United står upp för någonting:
Rött kort mot Rasism inom fotboll!
 
Såja. Nu har jag sagt det! I övrigt är det en kanske-dag igen. Fru-Kickan och Edit förbereder sig för att kanske åka med Gurkans bil och kanske träffa vissa människor som kanske ska gå på Smart park.
 
Jag då? Jag ska bädda om sängen, handla lite till torsdag (vad händer då månne Emilia?!), köra ut Craig och Huvudtränaren till Bengtsböle och sedan gå på styrelsemöte. Inga kansken, men få se hur det blir!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0