Från 4-0 till 3-2 på 222 matcher

Den 9e april 2006 spelade Åland United sin första match i Damernas dåvarande FM serie, det som i dag heter Damernas Liga. Matchen gick i Kuopio mot KMF. Åland United inledde bland snödrivorna på ett sätt som vi i år blir väldigt glada om vi kan matcha. Bortaseger 4-0.
Här ser vi ÅU spelarna Becci Björkvall, Ulla Matikainen, Mathilda Mörn (visst?) och Emma Liljegren som hon hette på den tiden i denna första match på landets högsta nivå. Säsongen därefter bildades Damernas Liga. Jag minns faktiskt inte vem man mötte i den första matchen då. Någonting säger mig att det skulle ha varit TiPS borta, men jag kan ha fel så klart. I vilket fall som helst var det i dag den 200e kickoffen i Damernas liga för ÅUs del sedan den där första avsparken 2007. Då hade man alltså redan spelat ett år i högsta serien.
 
Dagens jubileumsmatch som ackompanjerades av sommaren 2015s vädermode, blåst och regn, men det var ju dock varmt, speciellt eftersom domarna varit på kurs och helt mot all logik var väldigt noga med att vi som satt bakom assisterande domarens rumpa skulle ha väst. Jag tog istället av mig min långärmade och satt i t skjorta för det dög sade hon.
 
Sådana här jubileum blir mycket festligare för folk runtomkring. Det vackra med seriefotboll är att varje match ska spelas med samma allvar oavsett hur det ser ut och vad som sägs på sidan om. Lite som livet självt antar jag. Nå, Nice Futis var just så kantiga som jag väntat. Laget vet att de kommer att släppa in mål, trots att de har en utomordentlig ung målvakt i Milla-Maj Majasaari, och gör därför allt för att spela med möjligast hög press och vill aggressivt vinna boll och göra mål för att ha en chans till poäng. Åtminstone är det väl det Heimo Piira, som var väldans kaffetörstig efter matchen, intalar laget. Bökigt och knöligt som alltid blev det. I halvtid låg vi dessutom under med 0-1 då lagets stjärna Brooke Barbuto hittade in med ett långskott.
 
Huvudtränaren tog till känsloladdad pedagogik i halvtid. Jag har faktiskt inte räknat om alla magneterna från den i golvet kastade magnettavlan kom tillbaka. I vilket fall som helst vände vi i andra halvlek och 3-2 blev det hela i slutet. Någon kan säga BARA 3-2. Jag säger 3-2, inget konstigt alls. Vi kunde ha gjort fler mål, NIce Futis kunde inte ha gjort fler mål. Jag vill absolut inte vara elak eller prata illa om ett lag där det finns riktigt duktiga spelare, flere av dem har jag coachat av och till som regiontränare i tiden. Men.. Jag brottas med frågeställningen om varför Nice Futis finns. Alltså jo, det är klart. De är en klubb för damfotboll i Björneborg för björneborgsregionen så där som vi är på Åland, men... Ska de vara med i Damernas Liga?! Det hemska är att jag hoppas att de ryker! VIFK har mera att komma med om jag ska vara ärlig... Men. Nog lär de väl sprattla sig på torra land i år igen, som de gjort alla år hittills och vi får ta den där bussturen via glasbruket där vi äter och sen ha så där djävulskt bråttom på hemvägen i nästa år igen.
Jag känner att jag skulle klara mig så jättebra utan Björneborgs Stadion nästa sommar
 
Fru-Kickan har lagt sig med Edit. Stora barnen torde rumla om på sin mors fest. Jag ska belöna mig med en... Ostsmörgås! Fick bara en vid presskonferensen. Viceordf Erica kom och gav dem till bättre behövande tror jag. Fast hon ville ju nog bjuda på korv förstås...
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0