För 17 år sedan sken solen
I dag har då min Emilia fyllt 17 år. Tidigt i morse skedde årsväxlingen. Då, år 1998 hade hennes mor jobbat på hela natten, efter att vi åkt in på BB redan eftermiddagen den 29/7, så pass tidigt att jag missade JIKs träningsmatch mot IFKs veteraner, som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Emilia, som hade hett "Nanne" under hela sin embryo/fostertid var ett väldigt magert barn då hon föddes. Ena benet var dessutom snett. Storasyster Linda blev förvånad då hon skulle heta Emilia, eftersom hon hade trott att babysen skulle heta "Smurf". Därmed var redan den kommande lillebrodern Rufus öde beseglat. Han hette Smurf fram till att han kom ut och blev en typisk Rufus.
Från att vara mager gick Emilia sen igenom många skeden innan hon blivit den stiliga och härligt filosofiska 17 åring hon är i dag. Ganska fort blev hon tjock. Därefter blev hon smutsig. Nu menar jag inte lite kladdig, utan smutsig så jag inte vet hur beskriva det. "Vilken smutsig kille" sade en fotgängare i Åbo om vår dotter som satt i sin kärra sommaren 2000. Småningom gick smutsigheten och tjockheten över och Emilia har varit impulsiv, rolig, blond, fjortis och numera är hon mest duktig, klok och lite skrämmande ambitiös.
Ännu för några år sedan var det artisteri av olika slag som gällde för Emilia. Här står hon som Madicken och spanar efter flygplanet som huvudrollsinnehavare på sommarteatern Bentes.
Jag kan väl säga, precis som med alla mina barn, men inte alls mindre för Emilia enskilt. Jag är stolt över mitt barn! Må du få ett fint liv!
Tidigt i morse var Edit och jag ute i Jomala och var med om att sjunga upp Emilia tillsammans med alla syskon , Joel, mor hennes och Tom, samt ett hundratal katter. En fin tradition som kanske kommer att.. Ja, vem upprätthåller den sen då flickan blivit fullvuxen? Joel, känn press!!!
Detta var lite känslosam text som betyder mycket för mig. Vissa läsare säger sig bara läsa dessa delar. Andra läsare läser bara fotbollsbitarna, några andra ser bara på bilderna. Det jag undrar är hur ni klarar av att välja ut vad ni läser och vad inte. Ni som inte läser fotbollen till exempel, läser ni detta ännu fast jag nämnde ordet fotboll? Själv skummar jag så klart ibland själv igenom texter, men jag har så svårt att kategorisera vad jag läser och vad inte...
Nåväl. Gårdagens kräftskiva blev helt lyckad. Då många barn närvarade blev det hela rätt civiliserat faktiskt. En del diskussion om ägglossning, samt massage av manliga kroppar förekom, men i dessa Pride tider är det väl inte så farligt. Det blev dock en nationell tillställning av bastubadandet då bägge australiern backade ur. Nåja, vi Finnar det hade trevligt i alla fall!
I dag gäller matchförberedande träning. Hoppas åskskuren ska ha sugits in i WHAs gräs före det. Merilappis lagledare, eller vem det nu var, ringde och bad mig hjälpa dem att ta sig till arenan i morgon. Orsaken till att vi spelar en fredag är att de skulle flyga. Nu kommer de ändå med Viking Line och har ingen buss eller bil med sig. Väl så, de får gå, men väskorna kan vi nog transportera med taxi.
Rosita Herreros Ossorio heter Merilappi Uniteds nyaste förvärv. I fjol spelade hon i Kokkola F10 och tog sig sen en stickare ner till Italien varifrån hon återkom till Finland i juni. Just det, i juni! Trots att transferfönstret är stängt hela juni och juli. Jag vet inte vilket kryphål MeLU använder sig av, eller om det bara är okunskap kombinerat med noll övervakning. Vi har beslutat att inte protestera, utan låta världen ha sin gång. Men det skadar ju inte att lyfta ärendet lite, så här från sidan... Inget illa om Rosita själv. En duktig spansk spelare är hon och hennes kompis Katie kommer att göra köttfärs av henne i morgon på vårt mittfält!
Okej, ni kan börja läsa igen. Fru-Kickan väckte(!) Gurkan och Pärla i deras hus denna förmiddag, eftersom det åskade. Fråga inte mig hur alla tänkte där. Nu sitter hela Bergshöjden i vårt vardagsrum. Alla önskas en god torsdag!!!
Kommentarer
Trackback
