Det där med nåd, förlåtelse och sånt...
Detta blev mycket riktigt en riktigt söndagig söndag. Nu äntligen är det ingen här som sover mera. Annars har gänget kört i etapper. Linda och Emilia hämtades av sin mor för en stund sedan, då det visade sig att Linda hade två timmar på sig att hinna till stranden för simskola nr 3s inskrivning. Edit är fortfarande sjöjungfru och Fru-Kickan besöker i skrivande stund hennes butik, som ligger i hennes rum.
Jag har haft en överraskande produktiv dag mitt i all yrsel, då bland annat Gurkan vid ett skede skred in i vardagsrummet och bad om hjälp eftersom hon hade tuggummi i håret. Frun min anser att hennes kväll i går var lyckad i alla övriga dimensioner förutom en taskig hovmästare på Arkens restaurang. Jag frågade direkt om det var Mat-Inger, men hon här lär ha varit ännu värre. Det jag fortfarande dock inte förstår är varför de har hästar på en restaurang. Vad skulle hovmästare annars göra där? Jag har fått till en hel del administrativ genialitet som förhoppningsvis leder till att Åland United blir en ännu lyckligare förening framledes. Den som lever får se, eller så inte om det skiter sig.
Då man läser sociala- eller annars bara medier märker man så tydligt hur hela samhällsdebatten allt mer och mer polariseras. Det jag retar mig på är att partifrågor blir viktigare än sakfrågor, som jag vill minnas att jag skrev om här tidigare. Så alla vet, NEJ jag är inte för Vit-Maktorganisationer och deras budskap. NEJ, jag är inte medvetet rasistisk. JA, jag strävar efter jämställdhet då det gäller kön, etnicitet, livsåskådning, social tillhörighet... rubbet! Däremot bryr jag mig inte det minsta om ifall det är Socialdemokraterna, Liberalerna eller Sannfinländarna som säger saker, så länge sakerna är bra. Är sakerna dåliga är det heller inte någon skillnad från vem de kommer. Jag tycker att varje sak ska behandlas separat och avgöras på basen av nuvarande premisser. Så klart är kunskap i historia ovärdelig. En av de viktigaste kunskaperna är dock att historia beskrivs så olika på basen av vem som beskriver den och varför, samt att människor och samhällen förändras! Klassträffsyndromet är något som är värt att motarbeta, eftersom alla som gick på din klass troligen är väldigt annorlunda nu än de var då, fast de kan ha samma grund. Vi ska dock inte utgå från att de har den, utan se alla som de är här och nu!
Zlatan har gjort och sagt tokiga saker, senast lär han ju ha armbågat John Terry i huvet. Då han avtjänat sitt straff har han all rätt att behandlas som om han aldrig gjort något illa. Inte bara har han rätt till det, det är domarens skyldighet att se till detta. Den gamla härliga tiden som då domaren varnade Kai Pahlman redan inför matchen för säkerhets skull är numera, historia. Roliga anekdoter men inget mer.
Jag anknyter så klart till diskussioner gällande Vårdös nyutnämnde kommundirektör som är straffad för angrepp mot Pride-parader och så sent som för en par år sedan var i ledande ställning inom en svensk nationalistisk, rentav fascist-nazistisk grupp. Nu jublar jag inte över att just han valdes till kommundirektörsposten. Självklart hade ingen valt honom m han öppet meddelat detta sitt förflutna. Det som hände var att man valde att titta på ansökningarna utan att kolla upp bakgrunden. Därmed visade sig denne nyblivne familjefar vara den mest behörige och kompetente. Nu, då bakgrunden hann fast honom har man ju bett honom ta avstånd från allt fuffens han haft för sig tidigare, något han har lovat sig göra. Okej, då är det så! Jag förstår om folk är skeptiska, det är mänskligt. Men, tänk dig om du hänvisas till en läkare och det visar sig vara han som stal din flickvän. 1. Litar du inte på honom som läkare då? 2. Är du beredd att förlåta honom om han ber om ursäkt för sitt beteende och hoppas kunna börja om?
En av de svåraste sakerna en människa ställs inför är förmågan att förlåta. Ibland säger man "glömma och förlåta". Glömma går inte, det är dessutom fel. Förlåta går dock, om man på riktigt vill det.
I dag har riksdagsman Olli Immonens ultranationalistiska texter, ironiskt nog tweetade på engelska, väckt äckel och avstånd. Jag hör till dem som inte alls ställer mig bakom vad han säger. Immonen står otvivelaktigt bakom det han säger och ska därmed alltså just nu bedömas utifrån det.
Endel har i dag dristat sig till att jämföra Immonens texter med massmördaren Breiviks uttalanden. Onekligen finns det likheter så att man kommer att känna obehag. Min fråga är: Kan vi förlåta Immonen om han en dag meddelar att han varit förvirrad och ber om ursäkt för vad han sagt och att han inte vill kännas vid det? Jag hoppas vi kan! En värre fråga blir Breivik. Nu har han ju inte ångrat någonting vad vi vet, men om han en dag gör det och offentligt vill be om ursäkt? Kan vi förlåta det han gjorde? Kan familjerna och vännerna till dem han dödade förlåta vad han gjorde? Troligen inte! Men han själv då? Kan han bli förlåten och trots att han så klart skall avtjäna sitt straff för vad han gjorde och därmed aldrig mera komma ut som en fri man, kan vi någonsin bedöma det han säger utifrån det han säger ifall han avsvurit sig allt det onda han stått för? Kan vi det, då är vi starka!
Personligen står jag för att förlåtelse är den starkaste mänskliga egenskapen, kanske efter kärlek trots att dessa båda så klart går ihop.
Dessa sju dödssynder lär aldrig ska kunna förlåtas. Men hur är det med människorna som utför dem? Hur vore det om vi funderade vem som ska kasta första stenen och kanske även över hur vi själva vill bli behandlade, om vi nu måste utgå från en Satanistisk- förlåt EGOISTISK vinkel....
Kommentarer
Postat av: Mat-Inger
Du har väl aldrig trott att jag är värst.......
Svar:
enligtvirta.blogg.se
Trackback
