enligtvirta

Läget är följande. Min första heldag som gräsänkling börjar gå mot kväll. Diskmaskinen otömd, en gardin fråndragen, både lunch och middag ätna ur plastförpackning. Jag menar, om Gud menat att människan skulle äta från tallrikar, varför lät han då henne uppfinna plastförpackningen? Sug på den ni!

Ingen kickar fotboll som Zlatan. Men ingen plockar heller koner som Kjelle

Då träningen skulle sluta och vi bildade en kramring, alla utom Pille kramas hon gör inte sådant, blev Ann-Sofi inkallad i ringens mitt och uppmanad att dansa. Jo, det är riktigt. Vi lever i Skandinavien, det är 2015 och den yngsta spelaren ombeds att dansa för hela laget! Hon gjorde det med stil. Händerna i fickorna och lite gungande åt ena och sen åt andra hållet. Precis som då jag vann danstävlingen i Borgå Landskommun vintern 1989.

 

Jag hade vissa problem att få mitt körkort. Jag har hört att speciellt intelligenta människor har det ibland och därför undrar jag vad jag kan ha haft för problem. Nåja, nån gång under vintern 1989 fick jag i alla fall till slut köra bil och eftersom regeln löd att den med nyaste körkortet körde så var det jag som var kusk den där vinterkvällen då Pale och Wille hade nån slags show på nånslags danslava i Borgå Landskommun någonstans. Dels minns jag kvällen för att det som vanligt blev slagsmål mellan Borgå- och Sibbobor och min klasskompis Make behövde till sjukhuset för att sys, jag körde honom, dels för att jag vann en danstävling jag inte ens deltog i. Pale och Wille, som just vid den tiden var väldigt populära i Svenskfinland i och med sin radioshow Popp i Topp, meddelade att de skulle spela musik och alla på golvet skulle dansa. I flickklassen gällde det att dansa sexigt och i pojkklassen att dansa coolt. Jag, som ju inte riktigt gillar det där med att dansa stod med händerna i fickorna, stampade lite takten till musiken och tittade på när folk försökte sitt bästa. Då tävlingen var över lyste strålkastarna på en flicka som inte hade så värst täckande tröja i vinterkylan och... på mig! Jag hade utsetts till vinnare alltså och fick mottaga priset som kvällens coolaste dansare tillsammans med henne som utsetts till kvällens sexigaste. Detta kunde ju tänkas ha varit en höjdpunkt i mitt då 18 åriga liv, men jag hann inte fundera så mycket på det då eftersom det var just under prisutdelningen som slagsmålet brakade lös just framför scenen. Jag måste ju köra Make till sjukhuset. Och i dag dansade Ann-Sofi på samma sätt. Jag förstår henne och tycker hon var duktig.

 

Ytterligare efter träningen skulle jag göra Fru-Kickan en tjänst och hämta hem hennes cykel, som hon sade stod utanför en av Mariehamns nöjesinrättningar. "Du känner igen den" sa hon. "Den är svart och med en korg där framme". Jo, det vet jag ju. Har själv cyklat med den ett antal gånger.

 

Nu visade det ju sig att då jag kom fram till platsen så stod där 9 svarta cyklar med korg framför. Jag satsade på en av de tre som inte hade nöjesinrättningens namn inskrivet. Fru-Kickan hade nog gett mig en nyckel så jag skulle kunna pröva mig fram, men den hade jag ju glömt hemma. Det blev att chansa. Jag bar ut cykeln jag trodde var vår på gatan och började fästa den på cykelställningen jag lånar av grannen sedan 4 år.

 

"Det där kallas för cykelstöld!" hörde jag i det samma en skarp röst förkunna. Då jag vände mig om satt Mat-Inger i en bil med nedvevat fönster och tittade väldigt strängt på mig. Hon verkade dessutom vara utrustad med Herr-Mat och jag blev som vanligt vettskrämd. Nå, eftersom vi för det första inte var i skolans matsal och för det andra jag var barhuvad gav Mat-Inger med sig och tillät att jag chansade på att cykeln var vår. Då jag kom hem testade jag nyckeln och till min stora glädje hade jag rätt.