Bananfodral, Akuten och sommar med semifinaler
Som inledning. Jag är gift med en visionär. Min fru, Kickan ni vet, hon visade lite Da Vincimässiga drag och hade visioner om saker som skulle komma i senare, kanske inte generationer i detta fall men väl månader. Jag har bredvid mig ett dokument som visar att hon och en grupp klasskamrater har uppfunnit tanken på bananfodral av plast redan under det tidiga 2000-talet, alltså under dess allra första år. Nu vet vi alla att bananfodral av plast finns, men då detta dokument skrevs hade ännu inget sådant tillverkats, eller i alla fall marknadsförts här på Åland, som ju som känt är först i världen med allt. Jag är imponerad och allt mer stolt över min kära hustru! Hennes syster Gurkan vill så klart inte vara sämre, utan har försett mig med andra dokument som visar att hon nästan klarade av alla instuderingsfrågorna till Andra Världskriget och Finlands efterkrigstid då hon gick på nian. Duktigt Gurkan!
Denna dag är het, helt ur vädersynvinkel. Jag promenerade i förmiddags och kvitterade ut min bil, som nu går om inte som en klocka så väl som en ... Nissan Primera... Efter att Emilia hade fått håret färgat av Fru Kickan hann de båda tillsammans med Edit besöka stranden och kolla vattentemperaturen. Jag var också med. Jag vaktade sakerna högt uppe på stranden. Det är också viktigt kan jag berätta.
Träningen blev en brokig historia. Jag hade just kört 10 minuter av min 15 minuters uppvärmning då jag uppmärksamgjordes på att Ann-Sofi, som ju tränar med oss, spelar med IFKs damer och är för ung för Öspelslaget hade fått lillfingret ur led. Det såg riktigt asigt ut kan jag säga nu efter och det blev så klart att åka till Akuten. Väl framme där visade Ann-Sofi sig som en veteran och behärskade läget till fullo. Hon berättade att hon detta år besökt akuten så ofta med fotbollsskador att hon redan gått över någonslags bonusgräns för försäkringen och inte mer behöver betala ens en självrisk. Det enda hon inte visste var telefonnumren till sina föräldrar, men då jag hade löst detta lämnade jag henne i läkarens våld och åkte tillbaka till Bengtsböle för att se till att grejerna kom tillbaka som de ska.
Ann-Sofi är van att göra konster av olika slag och följaktligen att skada sig. Hon kommer även att bli en ypperlig målvakt
Inför träningen hade jag ställt till med ett socialt experiment. Jag hade blockerat vägen ner till planen med diverse material, som gula frisparksgubbar, bänkar och ett mål. Varje spelare försökte hitta en väg genom hindren och genom att tränga sig igenom kom de nog fram. Noora var den enda spelaren som gick runt. Hanna Lönnqvist klättrade över. Huvudtränare Gary stannade, tittade, började gå runt, ändrade sig och trängde sig till slut igenom på ett ställe ingen annan fann. Lite roligt är också roligt! Sen var det ju att bära bort sakerna då jag återkom till träningen.
Vi har egentligen inte ett så väldigt komplicerat schema. Då vi nästa gång tränar i Bengtsböle, då lämnar vi grejerna i Bengtsböle. Om vi nästa träning tränar till exempel i Jomala, eller om vi ska ha match, då sätter vi de grejer vi behöver i min bil. Nu, då vi har fått till en kultur då alla vill hjälpas åt tar Kjelle och gänget för säkerhets skull oftast och bär in allt i materialrummet i alla fall. Jag hämtar det sedan. Ibland lägger de alla saker vid min bil och då bär jag in dem i materialrummet om det råkar vara fel dag. Huvudsaken att jag vet var sakerna är. Läkarväskan är ett annat projekt, men det måste jag ta då jag är lite salongsberusad eller nåt för säkerhets skull.... Kjelle hade förresten en Barcelonatröja i dag, av någon orsak. Jag hann inte riktigt prata med någon då jag agerade ambulans mesta tiden.
Väl hemma möttes jag av Bergshöjdeninvånarna på vår stekheta uppfart. Jag fick äta potatismos och köttbullar, samma som till lunch, inte ändra på vinnande lag sägs det. Jag ämnar gå och sätta mig i en solstol riktigt just. Måste bara nämna att Ålands damer har nått semifinal i Öspelsfotbollen. Våran Sofia har i dag gjort segermålet 1-0 mot Isle of Wight och guldjakten kan fortsätta. I natt är det semifinal. Men i VM. Japan-England klockan 2. Jag kommer att titta. Ska du?
Jag hoppas Sofia sover gott i natt, spelar väl i semifinalen och finalen, samt är fräsch då hon på söndagen klär sig i ÅU dräkt i Myrbacka.
Kommentarer
Trackback
