enligtvirta

Rufus kom hem på utsatt tid, med 4 minuters fördröjning. Får duga. I morse upp och nu torde han väl vara framme i Vårdö för att hela långa dagen hjälpa sin mor att arrangera en hejdundrande fest. Hans cykel står kvar här och det borgar väl för att vi snart ser honom igen. Edit är uppstigen och ser Sommarlov, då det blivit lite dåligt med det under den aktiva förra veckan, samt då vädret är som vilken oktobermorgon som helst, förutom att solen ofta skiner i oktober. Fru-Kickan vilar sig i form för, ja något säkert. Jag konstaterar att jag troligen bara har att följa upp att alla har vad de behöver. I det samma är det matchdag.

 

Jag vet att spelarna nojsar om det här med "Gameday" hela tiden och lägger upp bilder på hur laddade de är och hur mycket de älskar sitt lag och allt möjligt. Det mest talande i det sammanhanget är dock att det faktiskt troligen stämmer. Även en medelålders överviktig assistent som jag ser dessa matchdagar som speciella arbetsdagar. Alltså, det mesta är nog bara som de brukar vara. Vardag, kolla att alla har gjort det de behöver göra och sen lappa det ifall något fattas. Vara hemma och bete sig som inget, för att familjen inte ska behöva lida av mitt jobb. Men sen, väl där på arenan. Folk anländer från sina håll. Kolla lite på planen, tigga kaffe från kafeterian. Ordna magneterna färdigt så Huvudtränaren sen kan ändra dem. Läsa motståndarens startelva och gissa hur de kommer att spela. Att inte ha nåt att tillägga då Huvudtränaren frågar inför hela laget eftersom han just sagt allt det vi pratat om. Kolla att uppvärmningen fortskrider som den ska och ibland roat se hur endel av våra funktionärer inte alls vet vad som händer, detta i all välmening. Alla gör liksom sitt jobb och har så klart ingen aning om helheten. Ska jag vara ärlig så tror jag att Linnéa och jag är de som vet mest om vad som händer på olika ställen kring våra hemmamatcher, för att inte tala om bortamatcherna. Jag försöker dock avgränsa mig till laget självt.

 

Sen börjar matchen. Kjelle och jag sitter färdigt där nere då vi samlat ihop alla saker efter uppvärmningen. Jag har brukat ta mig friheten till en kisspaus på de allmänna toaletterna inför numera. Craig kommer ner, Gary kommer ner, avbytarna, som förhoppningsvis är fler än en kommer ner. Anders kommer gående om han nu är där och till sist kommer Linnéa med en massa saker som alla de före nämnda har glömt. Vi skojar om vem som ska få spelarnas chipspåsar som de kastar upp till publiken och så börjar det hela. Under matchens gång märker jag mycket sällan annat än just det som behöver hända kring spelet. Klart jag kan titta upp mot publiken ifall jag har familj där, men det kunde hagla utan att jag kände så mycket av det. Då folk säger att jag ju kunde trappa ner genom att inte vara på matcherna, då vet de inte vad de talar om. Vardag och träning är det allt går ut på, men så kommer crescendona i form av seriematcher. Skulle gärna skriva cupmatcher här och jag väntar ännu på den ultimata upplevelsen där. Nästa år?