Vad menar vi med våra manifestationer?
Det är en härlig tid. Den där irriterande låten jag hänvisat till tidigare talar om "in 77 and 69 revolution was in the air, I was born too late to a World that doesn´t care..." etc etc. Det stämde nog till en del då låten skrevs och sjöngs in. I dag är en ny aktiv våg levande, eller många aktiva vågar, precis som det säkert var också 1977 och 1969 fast man romantiskt vill se dem som gemensamma uttryck för tidsandan.
I dag gäller det ju mycket "tolerans" mot "intolerans". Vi arrangerar manifestationer för multikulturalism och endel går emot detta genom att hävda den enhetliga etnicitetens och på samma gång ofta i ett härligt virrvarr -sexualitetens och -livsåskådningens härlighet. För att bli riktigt övertydliga blir det allt mer och mer vanligt att folk uttalar sig, vad vi kan kalla rent fascistiskt eller nazistiskt och som motvikt skanderar de övriga Flower Power och älskar allt och alla som inte är som dem, ofta just för att de inte är som dem vilket det verkar...
Nu ber jag att få klargöra, vilket i mitt fall inte är första gången! Jag är för frihet, öppenhet och de klassiskt liberala värderingarna i ett samhällsskyddat skal. Samhället ska byggas upp så att alla slags åsikter, kulturer, språk, läggningar, övertygelser etc etc ska kunna finnas i det och känna trygghet. Det måste ändå finnas en klar och tydlig linje. Många ryggar tillbaka nu, men jag skulle vilja kalla detta för "Den gyllene regeln". Oavsett vem som sade så på riktigt så stämmer Bibelorden som satts i Jesu mun väldigt väl på vad jag tror samhället ska bygga på. "Gör till din nästa det som du vill att din nästa skall göra till dig". Behandla folk som du själv vill bli behandlad!
Hur vill man bli behandlad då? Frågar vi förstaklassister i grundskolan så vill de leka hela tiden och ha glass till lunch. Jag tror vi alla som inte är förstaklassister håller med om att det inte är rätt väg att gå. Därför är det heller inte så. Vi går enligt majoritetsprincipen. Alltså om tillräckligt många vill någonting och det finns realistiska möjligheter att genomföra, då blir det så. För att kunna ha minsta möjlighet att kunna ha konstruktiva åsikter behöver vi veta om hur saker och ting är just nu. Jag ser en skillnad på att arbeta mot något, som ofta färgas av något ens övertygelse låter en se, till att arbeta för något, som även det färgas av ens övertygelse men om det grundar sig i faktisk verklighet då kan även målen ha en viss relevans.
Finlands U21 landslag. Endel ser mångkultur, jag ser finländare spelande för sitt land
Det jag anser är alltså, låt varje människa som vill bo i Finland (och/eller på Åland) göra det oavsett vilken orsaken är. Då personen i fråga vet det vår grundlag anser att varje rösträttsberättigad bör veta ska han/hon ges möjlighet till medborgarskap (Hembygsrätt är mer invecklat, men varför inte) och därmed rösträtt. Vips blir då vårt land sådant som folket vill att det ska vara. Det är inte fråga om att komma någonstans ifrån och ogilla det man ser och vilja ändra det. Det är fråga om att komma hit, eller födas här, älska det som sitt hem och sedan vilja utveckla det åt ett håll som gör det bättre i ens egna ögon. Integration tror jag det kallas. Jag tror egentligen det är det som bägge ytterpoler i dagens manifesterande värld pratar om. Ena sidan tror inte integration funkar smidigt och är rädd för vad som händer, likt de gamla grundarna av Ku Klux Klan efter amerikanska inbördeskrigets slut 1865. Den andra delen ser mera positivt på detta och är även beredda att satsa allmänna medel på just integration, fast det kan medföra en viss sänkning av den allmänna levnadsstandarden på kort sikt. Därför förefaller dessa frågor ofta vara vänster-högerpolitik. För mig är det inget sådant, det är en livåskådningsfråga helt och hållet. Pengar gör folk så tråkiga tycker jag.
Då det går bra är man alltid välkommen på Åland varifrån man än kommer. Det är fråga om att vara lika välkomnande även då saker inte går lika som smort. Däri ligger tvisten
Jag bara hoppas att alla som manifesterar för mångkultur, som det så fint heter just nu, även är beredda att ställa upp ifall något av det vi inte är rädda för skulle hända. Och ni som inte står upp för mångkultur, var inte så rädda. Allt skiter sig ändå på något sätt. Var så säkra!
Till slut en liten replik om politikers löner. For mig vore det ett (eller flere) steg upp att få lön som en lagtingsledamot. Då jag förstått att vår verkliga intelligentia, företagarna ofta tjänar mycket mer, varför inte göra en lag om att lagtingsledamoten tjänade samma sak som före han/hon blev vald? Med någonslags liten bottengräns så man inte ska dra sig för att ställa upp om man är studerande eller arbetslös... Fine?
Självaste Svärmor och Svärfar har varit här. De satte nästan nytt rekord och stannade i hela 26 minuter denna gång. Alla önskas en glad söndag, eller en söndag i alla fall!!!
Kommentarer
Trackback
