O vandrande vålnad

I dag vandrade jag omkring i Bengtsböle som en sann Fantom. Eller kanske jag var mer lik Guran då jag tänker efter. Det där med att lägga ut koner och sedan begripa vilka som hör till vad, samt att kunna utläsa var koner ska vara kvar och vilka som bör flyttas och när är en vetenskap som vi assisterande tränare behärskar väldigt väl efter några års erfarenhet. I dag hjälpte ingen som helst akademisk kunskap då jag vandrade fram och tillbaka och lade ut koner, samt flyttade sådana som hade lagts fel, för att slutligen märka att det jag trodde var meningen att vara rätt inte alls var det och så gick jag igen. Jag tror att de enda spelarna som riktigt märkte hur hopplöst det var var målvakterna som gav mig uppmuntrande rop då jag vandrade förbi dem gång efter gång med tom blick. Bara vi får till det mot TPS så kan vi dock anse dessa vandrande steg som värda tre poäng.
Ibland borde man kanske bara luta sig framåt och fundera över livets gång. Mina elever tycker jag påminner om Barbapapa om det nu gör någon gladare...
 
Just det där med att ha haft elever i nästan halva ens liv ger en viss pondus i kniviga människorelationsfrågor som inte är personliga. I dag har jag fått jobba hårt med sådana och just nu känner jag mig trött men.. Inte lycklig för det är långt ifrån klart, men jag känner att jag gjort allt jag kan.
 
Kvällspasset här hemma blir nu att se över försäsongen. Ett koncept finns och jag hade kunnat slutföra allt i dag om det inte vore för att det finns flera kockar inblandade. I kväll kommer vi dock nära sanningen.
 
Edit hade mardrömmar i natt och ville därför sova i vår säng. Där ligger hon nu och jag förbereder mig mentalt för att sova på 1/5 sängyta då Fru-Kickan tar halva, Edit vältrar sig över halva min halva och sen är ju jag där och balanserar ute på kanten. Väl så. Eget fel att jag har fyra barn. Och inget av dem skulle jag sälja eller byta ens för 20 kameler trots att jag fick bud på Linda då vi var i Egypten för jättemånga  år sedan.
 
I morgon är Edit dessutom inte här. Pärlas Farmor och Farfar av alla människor tar med henne på husbilscamping. Så att ett riktigt äventyr och för mig nästan en halv säng att sova i då.
 
Jag har inte sett själv, men det går väldigt hätska tongångar på nätet. Någon domare har igen förstört allt för IFK Mariehamn. Bollen lär ha varit helt klart inne och helt onödiga varningar lär ha delats ut. Jag kan bara beklaga.
Lite så här såg det säkert ut i Kuopio i dag. Eller är detta Wembley och 1966? Jo sorry!
 
I morgon lottas då WUCL 32 delsfinalerna. Lite spänd på vem PK 35 ska få är jag faktiskt. I morgon tränar även Åland United på förmiddagen och jag hinner bara dit för att säga hej hej ungefär. I morgon hoppas jag att det jag jobbat hårt för i dag ska leda till lite resultat. Och i morgon bjuder Mat-Inger på död fisk med remouladsås. I morgon blir alltså en ny dag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0