Men alltså på riktigt hej...
Eftersom vi varken hade eftermiddagsträningar eller småbarn hemma kunde jag stanna kvar på jobbet och få saker och ting gjorde helt färdigt. Inte som vanligt då jag gör dem klara för en snabb kickstart följande dag. Förstås ringde Linda just då och ville komma och prata. Typiskt... Hon har fullt upp där i Källbo säger hon. Alltid tufft att börja som lärare, oavsett var, hur eller när man börjar. Efter en par tre år lättar det aningen, men då börjar andra typs utmaningar. Det är väl lite som livet i stort tror jag.
Rufus meddelade att han visst varit i skolan fast jag inte sett honom och Emilia har det bra, säger hon, förutom att deras kattungar börjar ges bort. Nå, i längden är det nog väldigt bra tror jag. På tal om kattungar visade det sig att en av den yngre kullen i mina äldre barns hem innehöll en flickkatt som hette Albin. Edits kompis Hannah har nu fått den och den ska heta Pelle. Det där med genusnormer behöver vi inte oroa oss för gällande den yngsta generationen tror jag.
Kvällen fördrevs sedan med Åland United administration som i dag var väldigt psykiskt krävande får jag erkänna. Dessutom lagade jag middag och väntade hem Fru-Kickan som varit på gymmet efter jobbet. Då hon kom hem och maten var klar och bordet dukat meddelande hon att hon nu skulle på länk. Jag fick lov att vänta lite till och tittade på material om TPS för allt jag var värd. Middagen åts sedan och äntligen fick jag gå i bastu, varefter jag tittade på mera TPS material. Jag förberedde som vanligt en ytlig motståndaranalys som jag brukar hålla i samband med vårt matchförberedande möte.
Sen rattade jag till min olycka in Krasnodar-HJK. Och därmed uppstod kvällens bloggrubrik. Men alltså på riktigt hej... Ett lågt försvarande HJK som till synes planlöst försökte dutta sig ur trängda lägen i egen försvarstredjedel fick pisk med 5-1. Kan man tro att drömmen om ett Europa League detta år också är liksom... Borta? Det är sällan jag får de bilderna i huvudet, men jag tänkte på min gamle distriktslagstränare Pertti "Välä" Haikonen som berättade om en av hans enda landskamper som hade gått mot Spanien precis i början av 1970-talet. 9-1 till Spanien och Välä bara pustade (detta var 1985) och konstaterade att huh huh... De var liksom överallt. Jag vill inte tro det och jag vill inte ställa mig i den ökande jämmerkören, men... Huh huh var det i dag med...
Bana ser ju nästan lika sliten ut som jag. Det borde han ju vara, som ett år äldre, men han brukar ju vara så putsad och fin. Med 1-5 i rumpan två gånger under en väldigt kort tid blir man väl sådan. Hoppas jag klarar mig från det. Hur månne jag skulle se ut då jag rämnar?
Efter matchen blev det ännu att skriva en del grejer och precis då jag skulle färdigställa min TPS "rapport" meddelade huvudtränaren att det inte behövs. Han har koll på det säger han och jag utgår från att han kör själv i morgon. Okej då.
Henne här skulle jag gärna se frisk igen riktigt snart. Hon har mål i kroppen nämligen!
I morgon inleds dagen med att öppna upp för Huvudtränaren i Vikingahallen så han får tillgång till bollar för nåt träningspass han skulle ha mitt på dagen. Sen ska 8G få veta grunderna för Franska revolutionen och så bara rullar det på. Gröt bjuds det på till lunch så jag har stora förväntningar på skinkmackorna jag utgår från att även finns tillstädes. Sen kommer ju Edit hem också. För mig blir det att åka till Åbo, men först har vi ett dygn att leva.
Kommentarer
Trackback
