Klarat test, utmattning, gråt och till slut lite Old Trafford

Jag vill inleda med att informera för välden att min bil klarat besiktningen och således är körberättigad i ett år till. Det ni! Där har ni er alla ni med svag tro!
Denna bild skickades mig redan i går, fast den var i tidningen först i dag. Min Emilia har avancerat till officiell bulldomare i Ålandstidningens Jullebulletävling. Visst ser hon glad ut, tredje från vänster.
 
Jag hade egentligen helt skapliga lektioner i dag. En viss seghet märker jag av och sista timmen, med 7E var inte alls som den var tänkt då jag helt och hållet glömde dela ut böcker och häften och bara malde på om existentiella frågor. Nåja, det är långt till Jul så jag hinner nog rätta till det som slog fel i rytmen. Sen hade jag ju bråttom till besiktningen, så det mesta blev lite hux flux.
 
Med en lycklig besiktning bakom mig kunde jag sedan gasa ut till Bengtsböle där dagens eftermiddagsträning genomfördes i varma och sköna omständigheter. Jag gjorde en liten insats som högerytter och gjorde det så i smyg att Jessi inte märkte att jag hade varit med. Det i sig förklarar varför Jessi hela tiden blockerade alla passningsvägar fram till mig. Först då jag sade till henne märkte hon att jag stod där sa hon. Jag undrar nog jag.
 
 
Efteråt fick jag höra att jag ser utmattad ut och frågor om man kan hjälpa mig med det. Svaret är enkelt. Låt mig göra de saker jag är satt att göra på det sätt jag väljer att göra dem. Då är jag mindre utmattad! Detta gäller allt jag gör i alla sammanhang faktiskt. Nog om detta!
 
Fru-Kickan inledde volleybollträningssäsongen i dag. Därmed fick jag susa till Vikingahallen för att hämta Edit, som i sin tur blev otröstlig och grät högljutt hela vägen hem eftersom jag kom för tidigt och hon ju skulle leka med Pärla, som i sin tur kom precis då vi åkte. Dessutom fick hon inte glass och korvsoppa till kvällsmål som hon ville. Senare sade hon dock att dagen hade varit fin och att det bara var de där "två olycksstunderna" som hade gjort henne ledsen. Tufft liv för vår femåring minsann.
 
I morgon börjar min äldsta dotter sitt första dagjobb. Hon ska i sin mogna ålder av 19 år bli lärare i Källbo skola för åk 3. Jag önskar henne av hela mitt hjärta lycka till. Speciellt då jag minns att jag själv var 20 år då jag fick min första anställning som lärare i historia , samhällslära och religion i Munksnäs Högstadieskola... Med tanke på hur mycket mer Linda kan är vad jag kunde då kommer det att gå hur bra som helst för henne!
 
Denna kväll finns det så klart massvis att göra, men jag tror jag ska ta och titta lite på vad som händer på denna stadion:
Det torde ha börjat redan, så god natt nu alla, eller god morgon, beroende på en massa faktorer jag inte nu orkar räkna upp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0