Åländska mästare och antiklimax i Kazakstan

Säga vad man vill om Sundsbor, men vädret kan de fixa till då de arrangerar ÅM finaler. Efter en minst sagt mörk och varierande våt, ibland jättevåt ibland fuktigare, dag blev det en riktigt fin sommarkväll då finalerna närmade sig på Sportkila. Riktigt härligt blev det då avloppsbrunnstömmaren kom precis då lagen samlades också.
 
Vad ska vi säga mera? Åland United blev åländska mästare. Trevlig bollflyttning i 90 minuter och 4 mål framåt mot ett välkämpande kompakt IFK-damlag. Karringskan fick dessutom bita oss lite i smalbenet genom att styra in en frispark. För vår del lyckades Maegan, Maja, Sofia och sen Maegan igen på straff påverka resultattavlans skötares arbetsuppgifter. Jag hoppas att de som var på plats gillade det de såg. Alltså ingen nagelbitare, men nog en hel del duktiga lokala spelare som fick stå upp mot, eller med ÅU som tränade formationen i defensiv och lite omställningsspel inför lördagens ligamatch på WHA. Tack för en god match IFK! Eftersom det var en ÅM final kan vi inte kalla den för träningsmatch, men vi fick träna på det vi ville och säkert ni också! Sen delade de ut medaljer också! Det brukar man inte göra efter träningarna, åtminstone vanligtvis.
Då man gjort mål, eller som i dag, blivit mästare kan man lite kramas och pussas tycker jag
 
Trots en viss skepsis i olika led måste jag säga så här hemkommen att hela grejen ÅFF kokat ihop blev riktigt bra, så där på ett åländskt trevligt sätt. Herrfinalen vägde ända till 44e minuten då Diego Assis fick träff från distans och förde IFK Mariehamn till halvtidsledning emot FC Åland. I det skedet var både Craig och jag hungriga och då vi inte hade pengar att köpa av den väldigt väldoftande korven som såldes fick vi åka hem. Jag har fått mig rapporterat att IFK slutligen tog hem segern med 5-1, så ingen överraskning i herrfinalen heller. Nästa år igen, väl?
 
Hemma möttes jag av en säng fylld med människor, pennor och en pysselbok på finska. Glädjestrålande konstaterade de i sängen varande människorna att jag ju nu kan översätta alla uppgifter då jag ju kan finska. Således kom middagen att bli snäppet fördröjd, men vi vet alla nu att kymmenen betyder tio!
 
En verklig antifavorit i repris är vi finländares dödsångest i slutminuterna av matcher som vi faktiskt håller på att vinna. Av någon orsak gör vi det sen inte och den där känslan av uppgivenhet och att allt är tröstlöst som vi så älskar kan ta vid. HJK tappade segern mot Astana FC i dubbelmötets andra match i dag i Kazakstan i 94e minuten.
Been there done that. Nu måste vi dessutom förorsaka Klubben mer smärta genom att besegra deras damlag på lördag.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0