enligtvirta

Tänkte, som en liten bakgrundsaptitretare före ni scrollar neråt och förgyller förbundslagsdiskussionen med era åsikter, eller kanske SKAPAR en diskussion, ge en liten presentation av personer och begrepp kring mina texter. De som följt med på den gamla platsen kanske minns Ubbe. Han är Ungdomschef på ÅFF och tränar IFKs damer. Med honom skall vi samarbeta för att göra Åland till ett damfotbollens Mecka.

Detta är Ubbe

En annan som mycket ofta förekommer är min unga efterträdare, "Lill Virta" eller Ängla Kent som jag börjat kalla honom. Han dras mera mot pojkar och är faktiskt förbundstänare för P14 detta år. Honom lutar hela Ålands framtida fotboll starkt på. Hans lag kommer att åka på pisk den 18e mars OM vi spelar då.

Ängla-Kent. Honom litar vi på!

En riktigt återkommande storhet, som alltid emellanåt byter namn är Limpan. Tidigare känd som Bananen, Den Lilla Namnlösa och även helt i begynnelsen som Elin. Det vi vet är att hon hellre än något annat spelar fotboll och att hon vid behov kommer att, likt Van Gogh, skära av sitt öra bara hon tas med i ÅU truppen. Inom de närmaste åren kommer det säkert att ske också, bara allt omkring henne faller på plats. Målfarlig är hon i alla fall då hon kommer in i boxen rättvänd.

Så här såg Limpan ut före hon färgade håret

Max är en figur som man kanske kan hålla medskyldig till att den gamla bloggen tog slut. Genom akademisk frågehunger och en debattvilja av stål håller han liv i diskussioner, samt skapar sådana även då de inte finns. Min förhoppning är att Max aldrig dör!

Max. Mannen som ifrågasätter.

Eftersom jag ändå kommer att lämna bort personer sm förtjänar att nämnas drar jag dem alla över en kam genom de två förbundsmärken jag tjänat. Alltså någon nämnd, men INGEN glömd!
                  
Finland                              Åland

Barnen mina såg man i gårdagens blogg. De finns och är så klart oerhört viktiga för mig!

Sedan då det dagliga jobbet med Åland United. Där assisterar jag Robban och samarbetar med målvaktstränare Thias. Meningen är att försöka hjälpa en helt ny och värvad trupp smälta ihop med de få lokala resterna av tidigare års ÅU för att skapa bättre damfotboll ån vad som tidigare skådats på dessa öar.
 
Kati Nyman får symbolisera värvningarna                             Matchcoachning med Gaffern till höger

Sedan då så klart Västra Finlands Region, som de facto kanske är det allra viktigaste av mina fotbollsjobb, trots att jag inte vill rangordna dem. Allt tar olika tid, men inget är oviktigt. Jag känner mig dock väl hemma på den blåvita vägen och njuter av att få vara med och hjälpa unga talanger framåt mot region- och landslag.
 
Adde och Sigge, här i ÅU dräkt är två av de spelare jag får jobba med i regionlaget. Emma är svenska men trevlig ändå. Dessutom har hon vunnit öspelsguld för Åland! (de fyra senaste bilderna av PetEr)

Lärare är jag dessutom. Allt som allt är det mycket som flyger och far, men jag ville ge ansikte åt en del av dessa...

Så här glada är vi hemma hos mig då allt går bra för ÅU! (OBS! Halaren och innehållet är MIN/mitt och från det glada 1980-talet)