Måndag med sol. Och finländsk flickfotboll- vart går vi?

Del 1 i denna måndagskvällsskrift som kommer till då Sassa somnat (så klart) och ingen TV Viisi går att finna och jag således inte kan se U21 herrarna möta Spanien, handlar om min dag och lite om aktuellt kring det som händer här på Åland kring det jag sysslar med..

Nåväl. Förmiddagens urladdning såg ni ju här under. Frågor och tilläggsfrågor, samt kommentarer har droppat in både offentligt och i mer privat form, typ e-post. Ämnet engagerar. Lite mer om helheten i del 2. Vill man läsa svaren som jag av princip skriver på samma språk som frågan ställs på förutsatt att jag kan sråket och det gör jag ju om jag alls uppfattar att det är en fråga, kan man läsa i kommentarerna..

Jag var bjuden hem till Ångla Kent som flyttat, på kaffe. Men eftersom han sade sig ha bedrivit en aktiv midsommar sov han länge i morse och därmed blev det inget kaffe hos honom, eftersom Robban messade att vi hade möte med ÅUs sportgrupp i Markusböle.. Därmed fick Kent komma hem till oss i stället mot kvällskvisten. Här diskuterade vi dåtid, nutid och framtid i flere timmar. I slutändan fick han låna en par ÅU paltor ur min garderob, eftersom han i morgon ska prya med oss i ÅU ledningen. Han ska få köra uppvärmningen för ÅU i vår träningsmatch mot öspelslaget, samt vara med och coacha.. Kanske en början på nåt mer, man vet aldrig vad den här världen för med sig!

Här står han.. Och Herrens härlighet kringstrålade... Och de blevo mycket förskräckta...

Därförinnan hann jag alltså vara på ett möte med sportgruppen som faktiskt tog nästan 2 och en halv timme i anspråk. Det goda med det hela var faktiskt att det var riktigt vettiga saker vi diskuterade. ÅUs styrelse har nämligen gjort upp lite planer inför framtiden och sportgruppen är en av de enheter som med de riktlinjerna som fastslagits skall få allt från papperet ut på planen. Mycket jobb blir det, men riktlinjerna var långt och i mycket de jag hoppats på. Inget mer om detta eftersom jag ändå varken får eller kan gå ut med nåt konkret i detta skede. Det lär visa sig...

Fick höra att ÅUs spelare i dag hade bedrivit träning utan tränare i Bengtsböle... Hade ingen aning att nåt sånt var på gång, men för all del... I morgon bitti kör vi igen organiserat. Och sedan på kvällen ska det alltså matchas mot öspelslaget. Vi torde vara 11 eller 12 spelare i det lag som inte är just det nämnda Åländska landslaget, utan ÅU självt... De åländskor som ingår i vår elva torde alltså vara Adde och Limpan. Ingendera innehar åldern för att få spela fotboll i öspelen. För gymnastik och simning har man tydligen andra åldersgränser... Nåja Adde ska ju med 93ornas landslag till Sverige och Limpan kan väl heja från läktaren hon. Intressant ska det dock bli i morgon... Kan Åland slå Åland United.. På samma gång får matchen oss in i arbetsveckan som ska leda oss mot Honka.

Honka har haft spionage på gång under midsommar. Mannen på bilden här under har enligt bekräftade uppgifter hållit läger i Jomala från torsdag till söndag... Välkommen tillbaka i helgen. Stor fotboll att vänta!

Make

Sedan Del 2: Blir ingen lång del... Men i alla fall en liten summering av mina personliga reflexioner gällande finländsk flickfotboll på toppnivå.

Jag har haft glädjen och äran att följa med finländsk flickfotboll i egenskap av distriktets ungdomschef, distriktstränare och sedermera regiontränare, förutom olika klubbuppgifter i samma veva, sedan år 2001. En Pohjola Cup för flickor har blivit osedd för min del sedan dess i och med att vår kaninbur gick sönder i mitt föredetta äktenskap och jag inte hade någon roll varken som tränare eller nåt annat och därmed fick åka hem och fånga kaniner, samt fixa upp buren. Vis av detta såg jag till att efter det ha tränaruppgifter, eller som nu granskaruppgifter som håller mig kvar på orten.

Under dessa år har flickfotbollen gått framåt med hästkliv, alltså med fyra ben... Ännu år 2001 såg man flere spelare i Pohjola Cup som inte riktigt hade höger och vänster sko på rätt fötter. Därtill fanns det vid flere tillfällen spelare som helt enkelt inte orkade spela ens halva matcher utan att få diverse astmaatacker eller må dåligt. Under åren som följde har nivån på spelet blivit bara bättre och bättre överlag. Spelarnas tekniska och inte minst taktiska kunskap har ökat väsentligt. Därtill har riktiga stjärnspelare alltid stått att finna i flere lag. Spelare som man tycker kunde utvecklas till riktiga internationella toppspelare.

I år blev den spontana reaktionen aningen lamare. Vissa riktigt duktiga individer fanns det de facto i den äldre klassen. Dock var det svårare än tidigare att finna de riktigt klara landslagskandidaterna ännu här, i distriktslagsskedet. Var det fråga om tekniska utföranden? Taktisk mognad? Nja... Rent allmänt kändes det som om den så kallade idrottsligheten skulle ha gått lite bakåt. Jag talar om ren fysisk kraft, snabbhet och uthållighet. Alltså de varumärken vi tidigare ansett vara nordiska fotbollsspelares adelsmärken. I dag finns det gott om skickliga spelfördelare och snabba forwards. Det finns dock färre spelare som kan vinna bollen och sedan vända spel genom långa välriktade hårda passningar, eller skoningslösa djupledslöpningar. Det hela har blivit lite "nätt och fint". Viktigare att spela en snygg kort passning än att bli skitig för att en stor jävla mittback sparkat ikull dig då du dödsföraktande försökt kontrollera boll i straffområdet typ. Fysik alltså! Och då menar jag fotbollsfysik... Här ska vi jobba numera. Vi kan nog kontrollera bollen. Men kan vi kontrollera bollen i fart och välja rätt riktning samt utan boll löpa rätt och sedan ta tillbaka den då vi tappat posession? Lite sånt där att äta järn och skita kätting. Elitidrott kallas det visst! Mera sånt, så kan vi bli internationellt gångbara i dessa åldersklasser. Så tycker nu jag!

De yngre klassen såg väldigt lovande ut. Speciell många spelare födda 1996 ska bli intressanta att se nästa år då de spelar i "rätt ålder".

Adde är teknisk, taktisk och definitivt FYSISK! Därför tror jag hon kan komma att klara sig väl internationellt.

I morgondagens del 2, i något skede, ska jag säga mina personliga reflexioner gällande Ålands roll i det hela.

Fred till alla, till vilka Han har behag! Nu ska farbror här kolla lite på ÅU-PuiU bandet och sen se hur U21 gick innan vi sover nån timme innan morgonträningen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0