enligtvirta

Rock´n´roll. Nu har man blivit populär igen!!! Senast jag hade denna mängd läsare var under regionturneringen i april. Fantastiskt. På samma gång kan vi döda påståendena om att svenskan skulle vara ett okänt språk i dagens Finland. Pidän siis edelleen ruotsia kirjoituskielenäni, mutta kommentoida voi myös suomeksi ja vastaan tietenkin silloin sillä kielellä millä puhutellaan, mikäli sen osaan.

Eftermiddagen har hunnit bli kväll och natt. Såg att Matti från förra bloggen hade kommenterat. Ska svara honom, på det språk han tilltalar mig på, efter att denna text är klar. Dagens jobb blev egentligen färdigt lite tidigare än i går, men en par av oss regiongubbar tog oss för att gå och äta, samt skölja ner maten med utomordentlig matdryck, för att få tag på feelingen att sova inför morgondagens jobb.. Nu, således på rummet igen och då har jag kunnat konstatera ett rätt gediget intresse för flick- och damfotboll. Bra bra!!!

Först då eftermiddagens matcher, det jag såg....

Regnet valde att ha ett litet uppehåll då C15 klassens Satakunda- Mellersta Österbotten sparkade igång på Ehnvallens konstgräsplan.Enligt ögonvittnen hade de senaste årens "slagpåse" Satakunda detta år ett väldigt energiskt C15 lag på benen. Detta kunde vi konstatera att stämde mer än väl. Den hjärtliga Hanna Ruohomaa, som i regionturneringen önskade mig Herrens välsignelse,om ni minns, galopperade på topp och skapade oreda värre i M-Österbottens försvar. det första målet gjorde hon också, efter förarbete av Nina Sirviö på högerkanten som förresten själv pangade in 2-0, matchens slutresultat med en eminent kanon ur liten vinkel.. Flere av spelarna som lyckades i går bekräftade i dag att de inte varit några dagssländor. Sanni Välilä var i mitt tycke, med all respekt för österbottens Viktoria Byskata, planens bästa spelare speciellt som vänsterback, men även på centralt mittfält i andra halvlek. Satakunda spelade ett väldigt rätlinjigt spel som i sin enkelhet tilltalade mig. Inget onödigt pluttiluttande, utan bara köra enligt bästa förmåga. Tränaren har en klar vision om vad han vill ha och trots att man kan vara av mången åsikt om hur man kanske borde spela, så har han fått laget och spelarna med sig. Detta leder till att Satakunda i år spelar om placeringarna 5-8 och att flere spelare stiger fram i stora roller. Då de spelarna sedan i höst kommer på regionsamlingar får vi nog säkert dock ta upp lite om bredd, djup och om vilka passningar som ska slås i vilket läge, men hjärta finns. Det är viktigt!

Sedan då igen till Karlsplan (eller vad nu Kaarlen kenttä blir på svenska) för Västerderbyt Åbo-Åland. Åland hade nu stuvat om till en 4-2-3-1 uppställning och startade pressen vid halva plan ungefär.. Tyvärr, för åländsk del hade man ett väldigt spelskickligt Åbo mot sig och dessutom väldigt lite träning i denna typs försvarsfotboll. Det blev så att Åbo med Juliette Kemppi i spetsen hade en trevlig stund då man passade runt bollen och sökte öppningar, vilka man ju fann. Målvakts-Maria som ju bor med åbolaget, hade fullt schå och kunde hålla siffrorna i schack med bland annat en straffräddning. Åbo bytte friskt och luftade så gott som hela truppen sin. Juliette gjorde väl tre mål, Anette Pullinen 1 och sedan då inhopparen och den som kanske presterade mest i Åbolaget, Eveliina Mäkelä som satte slutsiffrorna 5-0.

Jag fick se matchen i sällskap med kollegan Raikka och sen då Jaska. Jaska satt hela matchen och var svinrädd att Adde skulle skada sig, eftersom han tydligen tänker ta med henne till -93ornas NM turnering i juli. Dessutom tror jag att jag kan citera honom då han vid ett tillfälle utbrast. "Fantastiskt att vi kan ha ett lag som går för halvfart och dominerar helt. Att dessutom planens bästa spelare i just den matchen finns på det förlorande laget är ännu häftigare." Han menade Adde. En gång blev hon sur och valde att i ställe för att passa ta en löpning med boll på 60 meter. Till slut kunde Nikita Korsström få omkull henne i straffområdet, dessutom utan straffspark som följd. Limpan jagade och jagade men hade svårt då det oftast inte fanns någon annan än fyra åbobackar framför henne. Då Åland på slutet ville hålla siffrorna nere flyttade man ner Adde som mittback. Även där höll hon tätt och fungerade ibland även mottagare för sina egna rensningar. I fotbollskretsar (åtminstone en liten sådan dit jag hört) går berättelserna om hur en spelare i det förlorande laget i E pojkarnas FM turnerings bronsmatch år 1983 valts till matchens lirare. Laget förlorade med 7-0 och spelaren hette Jari Litmanen. Nu förlorade man 5-0 och spelaren heter Adelina Engman... Hoppas inga kapsyler ska skjutas i dina ögon Adde!

Åbospelarna kommer i morgon att få läge att bjuda på lite mer. Då möter man Östra Finland i semifinal. För Ålands del blir det Mellersta Finland klockan 10.00. Då ni. Nu vet ni vad detta är för turnering. Nu kan maskinen gå igång tycker jag!!!

Min morgondag bjuder på, först Åland-Mellersta Finland C15. Därefter blir det Helsingfors/Nyland United- Åbo C14. Sedan står Vasa-Nyland C14 på tur... Därefter ska man väl bevista spelarutbildningens föreläsningar och efter det åka på den obligatoriska herrligamatchen VPS-KuPS, åtminstone sade jag till Jani i dag att jag kommer, så det är väl bäst. Efter den matchen möte med gubbarna igen.. I det skedet börjar vi säkert forma nåt redan inför sista dagen.

Jo, en grej som Max har tagit upp... Jag håller med om att många matcher är väldigt ojämna och att det är väldigt synd. Lite mer om nivån och vad man kunde göra kommer jag till senare efter turneringen, men jag kan poängtera att de två kommande dagarna kommer att bjuda på mycket jämnare matcher i och med att vi är inne i placeringsskedet. Så på det sätt spelar poängräkning och resultat roll även för själva spelets kvalitet i detta fall...

Jess. Mycket litet personligt i denna text. Bara fotboll... Men jag är ju en fotbollsperson ju..